Kosmonauten på Solidar (På Nydala)

Publicerat: 8 april, 2011 i 60-talet, Gagarin, historia, malmö, nydala

Kosmonauten på Solidar

Vänner! …Nä förresten, Kamrater!  På allmän, nåja nästan allmän begäran ska jag i dag berätta en liten episod om en vitt berest stor liten man ifrån Ryssland. Den 12.e April 1961, alltså nästan på dagen för femtio år sedan for den då tjugosjuårige ryske kosmonauten, den första människan i rymden, ett varv runt jorden. Resan tog 108 minuter och han blev rymdhjälte och idol i stora delen av världen. Så detta firar vi i dag med en fredagshistoria. Kolla gärna Galleriet här till vänster sen  Det har kommit några nya bilder sen  förra fredagen.

Men vi tar det från början: Slaktarmästare Lars Jönsson (han med påläggen) köpte i slutet av 1800-talet en egendom på Disponentgatan. Där drev han sitt slakteri och byggde sin bostad åt sig och hustrun Emma. Egendomen fick heta Emmydal efter hustrun. När hon blev änka 1908 så blev gården med slakteriet omöjligt att driva ensam för henne. Hon köpte därför en ny gård i Fosie strax söder om Malmö. Den nya gården, det ”Nya Emmydal”, kom att kallas Nydala. På den tiden var Fosie en del av Hindby och bestod mest av åkermark. 1931 blev Fosie en del av Malmö stad och staden köpte upp Nydala och granngården Helenetorp med dess marker 1956. Redan 1958 började man skissa på stadsplanen för området och i början av sextiotalet började man bebygga åkrarna med fyra och åtta-våningshus kring ett grönområde. Nydala liknar idag i mångt och mycket de flesta andra områden i sextiotalets miljonprogram. Med hyreshus, gräsmattor och ett torg i mitten. Nydalatorget anlades 1964 och som en av många andra rörelser kring torget så byggde Solidar sig en ny butik.

Ungefär samtidigt som man började bygga på Nydala så startade man i Sovjet  urvalsprocessen till det Sovjetiska rymdprogrammet. Man skulle för första gången skicka upp en man i rymden. Så det testades och gallrades bland kosmonautaspiranter tills man bara hade två kvar: Gagarin och Titov. En del ryssar hävdar än idag att Titov var bäste man för uppdraget, men det blev Gagarin som valdes till att bli den första människan i rymden. Gagarin ansågs vara mer snacksalig och Tv-mässig och till skillnad mot sin rival var han av arbetarklass. Dessutom var han snyggare! Han var helt enkelt bättre lämpad till att bli en del av propaganda-apparaten. Gagarin gjorde sin rymdresa och allt gick bra.

Efteråt fick kosmonauten göra en skryt-turné där han skulle berätta om de sovjetiska framstegen i rymden. Därför landade det i Mars 1964 ett SAS-plan på Bulltofta. Ombord fanns den Den Sovjetiske Kosmonauten Jurij Gagarin. En mottagningskommitté tog emot och lotsade kosmonauten runt i stan. Efter bla ha blivit utnämnd till hedersbrandman på brandstationen på Drottninggatan av Brandchef Sönnerberg så var det meningen att Gagarin skulle hedra det stora fina varuhuset Domus på triangeln med ett besök.. Men innan han lämnade brandstationen ville Sönnerberg som ett tecken på sin uppskattning överlämna en välkomstgåva. En hemmagjord liten rymdraket. Hur den frikostige Sönnerberg tänkte där förtäljer inte historien men man kan kanske utgå från att den stackaren hade en väldigt stram budget.

På Domus var mottagningskommittén i full gång med förberedelserna, när dagens första bombhot kom. En bomb skulle sprängas inne på varuhuset om kosmonauten så mycket som stack sin ryska näsa innanför dörrarna. Visst rådde det rymdfeber, men den ryska björnen skrämde fortfarande en del. Polisen och den Malmöitiska mottagningskommittén med Leon Salomonsson i spetsen tog hotet på fullaste allvar och de tvingades ställa in Domusbesöket.  Men man ville ju så gärna visa upp det svenska kooperativets finaste varuhus för ryssen så detta var ju förargligt. Man plockade fram Plan B: Solidar ute på det nybyggda Nydala skulle invigas samma dag. Leon ringde till butiken och varskodde dem. Gagarin och hans följe skulle komma till invigningen. Skulle det gå bra? Jodå, de skulle allt se till att kosmonauten skulle få ett mottagande värd en kung.

Till Nydalatorget kom Jurij Gagarin på eftermiddagen den 4:e mars 1964. De flesta som hade samlats på platsen förundrades genast av hans korthet. Trots en axelbred och vältränad lekamen gav han ett ganska ynkligt intryck. Visserligen bar han tjusig rysk mörkblå uniform, men med sina 157 cm i strumplästen imponerade han inte på Malmöborna. -Han ser ut som en liten fyrkant, var det någon som sa.

Jag träffade en dam ute på Nydala. Hon berättade för mig om mötet med Gagarin: Torget var helt annorlunda då, det fanns tre banker och massor av affärer. Leksaksaffär, blomsterhandel och urmakare och mycket annat. Gagarin? Jo han var inne på Solidar och där var så mycket folk, så mycket folk så man kom knappt in. Jag hade min lille Putte på armen, min son alltså, han e femtiett nu. När han Gagarin skulle ha en unge på armen, så valde han Putte. Av alla de ungar som var där så valde han honom. -De e bara för du har en rö kappa po daj, var det en avundsjuk kärring som sa. -Han tror väl att du e kommunist! Hon var väl förtröden förstår du…

Gagarin fick en rundvandring i butiken. Han ledsagades runt av Direktör Allan Nilsson som hade kommit hit ända från Solidarhuset på Spångatan. Ryssen fick skriva autografer och skaka hand med personalen som hade arrangerat mottagandet efter bästa förmåga. Barbro, en av kassörskorna sa till Sydsvenskan: -Han log, tog i hand och var väldigt trevlig, men jag blev faktiskt överraskad över hur liten han var. När någon bad honom beskriva rymden, funderade han ett ögonblick innan han svarade: -Svart. De bjöd den långväga gästen på te och rulltårta värda en kung. Men det som imponerade mest på den lille ryssen var kyldiskarna i butiken. Dessa mätte han genom att stega längden längs diskarna på butiksgolvet. Han stövlade runt där en stund och mumlade ryska räkneord med munnen full med rulltårta. Antalet stövlade steg, och därmed den uppskattade storleken måste senare ha gjort ännu större intryck på de där hemma. Han var ju som sagt inte så långbent. Med sig från Solidar fick han två kramdjur att ge till sina döttrar när han kom hem. Nu hade han två nallar och en hemmagjord leksaksraket. Sverige är fantastiskt.

Solidar blev så småningom Konsum som idag är Coop.

Senare på dagen blev besöket liksom mer som väntat. I kortege bar det av till Stortorget och residenset där självaste Landshövding Gösta Netzén med anhang tog emot. Stortorget var fullt med folk som hälsade rymdhjälten välkommen till Malmö. Själv vinkade han på ryskt manér tillbaka så gott han kunde.

Som avslutning på dagen ordnade Sällskapet Sverige-Sovjetunionen Kosmonautbal på Amiralen. Här fick Jurij dansa med några utvalda Malmötöser. Men likt askungen fick han lämna balen när det var som roligast. Bombhot nummer två kom. Dansen fick ett abrupt slut när musiken plötsligt tystnade och man utrymde lokalerna. Jurij tog sitt följe med sig och drog till synes oberörd till Hotell Arkaden där han köpte en macka innan han gick och lade sig.

Dagen efter lämnade han Malmö med tåg. Ett tiotal journalister vinkade av honom på centralen. Innan tåget rullade ut från perrongen. fick de höra från den leende rymdhjälten att -Malmö är en vacker och mycket intressant stad.  Själv kan jag bara konstatera att kamrat Gagarin hade fullständigt klart för sig.

Stephan

Ps Jurij Gagarin dog ironiskt nog i en flygolycka 1968. De svartvita bilderna har jag lånat av Sydsvenskan.

kommentarer
  1. petår skriver:

    Tack för ännu en bra fredagshistoria!

  2. anette skriver:

    Tack Steffo för ännu en underhållande historia om vårt älskade Malmö!!

  3. Blogg Bubbel skriver:

    Ha, ha, ha… Nu kom jag att tänka på min fd arbetskollega som berättade att hennes mamma tyckte Gagarin var så fin att hon inte kunde låta bli gå fram och pussa honom!

  4. Eva Neroth skriver:

    Tack för dagens skratt.. och en väldigt intressant historia, dessutom!

  5. Tiina skriver:

    ”-De e bara för du har en rö kappa po daj, var det en avundsjuk kärring som sa. -Han tror väl att du e kommunist! Hon var väl förtröden förstår du…”

    Underbart! :)

    • malmohus skriver:

      Det var en trevlig tant på ett fik på Nydala igår. Hon har bott där sen 61 och kallade verkligen sin son för Putte.
      Gissa om jag blev glad över att få språka med henne.

      Stephan

  6. Christina skriver:

    Underhållande, vem kunde ana att Malmö haft besök av en så unik man långväga i från.
    Ett plus för de genuint skånska orden.

  7. Kent Olsson skriver:

    Trotts att jag växte upp på Augustenborg på den tiden, hade jag inte en aning om att vi hade så fint besök i närheten. Där missade jag nått. Tack för ännu en fin berättelse.

  8. Bibbi Kruuse skriver:

    Tack, kamrat:)
    Fredagen som vanligt förgylld med din veckohistoria!

  9. Arne skriver:

    Alltid lika udda och humoristiska historier, och alltid lika välskrivna. När kommer boken?

  10. Eva skriver:

    Ingen historia jag kommer ihåg men trevlig var den som vanligt Fortsätt så du är bäst/kram

  11. Micke skriver:

    Lika kul som vanligt fast denna replik ”-Han tror väl att du e kommunist! Hon var väl förtröden förstår du…” är guld värd

  12. Monica Lindhe skriver:

    Det är tur att det finns många hus i Malmö så vi har fler underfundiga berättelser att se fram emot! :-)

  13. Ulrika skriver:

    Ojoj, att det hade varit ett så prominent besök på Solidar sa aldrig min dagmamma ”tante Nilse” något om trots att vi handlade där många, många gånger. Hon bodde på Professorsgatan i ett av de gula husen från första inflyttningsdag 1962, precis som mina föräldrar. Nydalatorget med alla sina fasciliteter var ett självklart utflyktsmål i vardagen.
    Tack för berättelsen!

  14. Frida Fridh skriver:

    Det är så roligt att läsa Din version av alla Malmö-minnen!

    (Dock kunde jag inte dela den i FB)

    Kram
    Frida

    • malmohus skriver:

      Hej Frida.
      Tack för att du försöker dela. Det har varit en del strul med att dela härifrån. Men kopiera min länk på facebook så funkar det. Jag delar alltid!

      Kram Stephan

  15. Chorizo skriver:

    Åter en bra text om ger mycket nöje att läsa för en f.d. Malmöbo. Man kan undra om den hemmagjorda raketen fortfarande finns kvar någostans i Ryssland?

    Det skulle va intressant att veta varifrån du får allt material till dina inlägg. Är det från minnet, anteckningar, arkiv, dagsaktuell forskning…. ?

    • malmohus skriver:

      Tack!
      Jag har inget aning var raketen är idag.
      Många av historierna har jag i minnet. Jag har alltid samlat på sådana i min skalle. Men det blir en del forskning också. Främst för att vara säker på datum, årtal och sådana detaljer. Men den bästa källan är när jag får historierna direkt från de som var med. Anna-Greta på Källargatan, Lufs i vattentornet och Bengt med chokladpaketen är exempel på sådana. till sist så har ju en del historier där jag själv har varit med. Maritza, Kinesen och i viss mån Badhuset tex. Som sagt en bra historia kan komma var som helst ifrån , bara den är sann. Oj det blev ett långt svar på en bra fråga.

      Stephan

  16. Anna Opazo skriver:

    Ännu en bra historia.

  17. Ulf Bengtsson skriver:

    Jag var där. Det var stort.

  18. Lars Söderberg skriver:

    Ja det var stort..även om man bara var 7 år

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s