Kosmonauten på Solidar (På Nydala)

Kosmonauten på Solidar

Vänner! …Nä förresten, Kamrater!  På allmän, nåja nästan allmän begäran ska jag i dag berätta en liten episod om en vitt berest stor liten man ifrån Ryssland. Den 12.e April 1961, alltså nästan på dagen för femtio år sedan for den då tjugosjuårige ryske kosmonauten, den första människan i rymden, ett varv runt jorden. Resan tog 108 minuter och han blev rymdhjälte och idol i stora delen av världen. Så detta firar vi i dag med en fredagshistoria. Kolla gärna Galleriet här till vänster sen  Det har kommit några nya bilder sen  förra fredagen.

Men vi tar det från början: Slaktarmästare Lars Jönsson (han med påläggen) köpte i slutet av 1800-talet en egendom på Disponentgatan. Där drev han sitt slakteri och byggde sin bostad åt sig och hustrun Emma. Egendomen fick heta Emmydal efter hustrun. När hon blev änka 1908 så blev gården med slakteriet omöjligt att driva ensam för henne. Hon köpte därför en ny gård i Fosie strax söder om Malmö. Den nya gården, det ”Nya Emmydal”, kom att kallas Nydala. På den tiden var Fosie en del av Hindby och bestod mest av åkermark. 1931 blev Fosie en del av Malmö stad och staden köpte upp Nydala och granngården Helenetorp med dess marker 1956. Redan 1958 började man skissa på stadsplanen för området och i början av sextiotalet började man bebygga åkrarna med fyra och åtta-våningshus kring ett grönområde. Nydala liknar idag i mångt och mycket de flesta andra områden i sextiotalets miljonprogram. Med hyreshus, gräsmattor och ett torg i mitten. Nydalatorget anlades 1964 och som en av många andra rörelser kring torget så byggde Solidar sig en ny butik.

Ungefär samtidigt som man började bygga på Nydala så startade man i Sovjet  urvalsprocessen till det Sovjetiska rymdprogrammet. Man skulle för första gången skicka upp en man i rymden. Så det testades och gallrades bland kosmonautaspiranter tills man bara hade två kvar: Gagarin och Titov. En del ryssar hävdar än idag att Titov var bäste man för uppdraget, men det blev Gagarin som valdes till att bli den första människan i rymden. Gagarin ansågs vara mer snacksalig och Tv-mässig och till skillnad mot sin rival var han av arbetarklass. Dessutom var han snyggare! Han var helt enkelt bättre lämpad till att bli en del av propaganda-apparaten. Gagarin gjorde sin rymdresa och allt gick bra.

Efteråt fick kosmonauten göra en skryt-turné där han skulle berätta om de sovjetiska framstegen i rymden. Därför landade det i Mars 1964 ett SAS-plan på Bulltofta. Ombord fanns den Den Sovjetiske Kosmonauten Jurij Gagarin. En mottagningskommitté tog emot och lotsade kosmonauten runt i stan. Efter bla ha blivit utnämnd till hedersbrandman på brandstationen på Drottninggatan av Brandchef Sönnerberg så var det meningen att Gagarin skulle hedra det stora fina varuhuset Domus på triangeln med ett besök.. Men innan han lämnade brandstationen ville Sönnerberg som ett tecken på sin uppskattning överlämna en välkomstgåva. En hemmagjord liten rymdraket. Hur den frikostige Sönnerberg tänkte där förtäljer inte historien men man kan kanske utgå från att den stackaren hade en väldigt stram budget.

På Domus var mottagningskommittén i full gång med förberedelserna, när dagens första bombhot kom. En bomb skulle sprängas inne på varuhuset om kosmonauten så mycket som stack sin ryska näsa innanför dörrarna. Visst rådde det rymdfeber, men den ryska björnen skrämde fortfarande en del. Polisen och den Malmöitiska mottagningskommittén med Leon Salomonsson i spetsen tog hotet på fullaste allvar och de tvingades ställa in Domusbesöket.  Men man ville ju så gärna visa upp det svenska kooperativets finaste varuhus för ryssen så detta var ju förargligt. Man plockade fram Plan B: Solidar ute på det nybyggda Nydala skulle invigas samma dag. Leon ringde till butiken och varskodde dem. Gagarin och hans följe skulle komma till invigningen. Skulle det gå bra? Jodå, de skulle allt se till att kosmonauten skulle få ett mottagande värd en kung.

Till Nydalatorget kom Jurij Gagarin på eftermiddagen den 4:e mars 1964. De flesta som hade samlats på platsen förundrades genast av hans korthet. Trots en axelbred och vältränad lekamen gav han ett ganska ynkligt intryck. Visserligen bar han tjusig rysk mörkblå uniform, men med sina 157 cm i strumplästen imponerade han inte på Malmöborna. -Han ser ut som en liten fyrkant, var det någon som sa.

Jag träffade en dam ute på Nydala. Hon berättade för mig om mötet med Gagarin: Torget var helt annorlunda då, det fanns tre banker och massor av affärer. Leksaksaffär, blomsterhandel och urmakare och mycket annat. Gagarin? Jo han var inne på Solidar och där var så mycket folk, så mycket folk så man kom knappt in. Jag hade min lille Putte på armen, min son alltså, han e femtiett nu. När han Gagarin skulle ha en unge på armen, så valde han Putte. Av alla de ungar som var där så valde han honom. -De e bara för du har en rö kappa po daj, var det en avundsjuk kärring som sa. -Han tror väl att du e kommunist! Hon var väl förtröden förstår du…

Gagarin fick en rundvandring i butiken. Han ledsagades runt av Direktör Allan Nilsson som hade kommit hit ända från Solidarhuset på Spångatan. Ryssen fick skriva autografer och skaka hand med personalen som hade arrangerat mottagandet efter bästa förmåga. Barbro, en av kassörskorna sa till Sydsvenskan: -Han log, tog i hand och var väldigt trevlig, men jag blev faktiskt överraskad över hur liten han var. När någon bad honom beskriva rymden, funderade han ett ögonblick innan han svarade: -Svart. De bjöd den långväga gästen på te och rulltårta värda en kung. Men det som imponerade mest på den lille ryssen var kyldiskarna i butiken. Dessa mätte han genom att stega längden längs diskarna på butiksgolvet. Han stövlade runt där en stund och mumlade ryska räkneord med munnen full med rulltårta. Antalet stövlade steg, och därmed den uppskattade storleken måste senare ha gjort ännu större intryck på de där hemma. Han var ju som sagt inte så långbent. Med sig från Solidar fick han två kramdjur att ge till sina döttrar när han kom hem. Nu hade han två nallar och en hemmagjord leksaksraket. Sverige är fantastiskt.

Solidar blev så småningom Konsum som idag är Coop.

Senare på dagen blev besöket liksom mer som väntat. I kortege bar det av till Stortorget och residenset där självaste Landshövding Gösta Netzén med anhang tog emot. Stortorget var fullt med folk som hälsade rymdhjälten välkommen till Malmö. Själv vinkade han på ryskt manér tillbaka så gott han kunde.

Som avslutning på dagen ordnade Sällskapet Sverige-Sovjetunionen Kosmonautbal på Amiralen. Här fick Jurij dansa med några utvalda Malmötöser. Men likt askungen fick han lämna balen när det var som roligast. Bombhot nummer två kom. Dansen fick ett abrupt slut när musiken plötsligt tystnade och man utrymde lokalerna. Jurij tog sitt följe med sig och drog till synes oberörd till Hotell Arkaden där han köpte en macka innan han gick och lade sig.

Dagen efter lämnade han Malmö med tåg. Ett tiotal journalister vinkade av honom på centralen. Innan tåget rullade ut från perrongen. fick de höra från den leende rymdhjälten att -Malmö är en vacker och mycket intressant stad.  Själv kan jag bara konstatera att kamrat Gagarin hade fullständigt klart för sig.

Stephan

Ps Jurij Gagarin dog ironiskt nog i en flygolycka 1968. De svartvita bilderna har jag lånat av Sydsvenskan.