Den utländske gästen. (Kring Stortorget)

Publicerat: 6 maj, 2011 i gustav vasa, historia, kramer, malmö, Uncategorized

Den utländske gästen. (Kring Stortorget)

Hej vänner! Jag var länge tveksam till att skriva dagens historia. Den skiljer ju sig en del från det jag brukar ge er. Anledningarna till att jag gör det i alla fall är många. På mellanstadiet fick jag lära mig av magister Kaj, som var min, i övrigt utmärkta, lärare i historia, att vår kung Gustav Vasa var en folkets man. En ståtlig hjälte som i princip  bara reste runt och äventyrade i Dalarna. Ack så fel du hade Kaj.

Gustav Eriksson Vasa föddes 1496 i Vallentuna och dog 1560 i Stockholm. Så långt hade du rätt. Men snälla magistern, Gustav var aldrig vår kung och han var definitivt inte en kung av mitt folk. Vår kung hette Fredrik I vid den tiden. Vi är skåningar och har aldrig haft Gustav Vasa som despot. Jag minns hur du tragglade Vasa genom hela mellanstadiet, men nämnde du någonsin Fredrik I? Du lärde mig att Vasa gömde sig hos en snäll bondmora en gång. Men att han förmodligen slog ihjäl sin fru med en hammare det glömde du berätta. Vi fick läsa om hur han åkte runt på skidor i Dalarna. Men att han var på Stortorget i Malmö och gjorde bort sig, Det stod det inte en rad om i mina historieböcker. Ungarna i Malmö får fortfarande sätta upp skolpjäser med hjälten Vasa. Med bondmoror, dalkarlar och hela baletten. Därför Kaj, därför skriver jag dagens historia.

Stortorgets nordöstra hörn med rådhuset och residenset är en viktig del i Malmös historia. Men det hände grejer på andra sidan också. På hörntomten av Hamngatan – Stortorget har det legat hotell i mannaminne. Fricks Hotell låg här på 1800-talet tills det köptes av paret Anna och Fritz från Hanover. De båda byggde om fullständigt och gav det nya hotellet familjens släktnamn Kramer. Järnvägen och industrierna hade kommit till Malmö och drog folk till stan. Efterfrågan på logi växte och 1897 rev Kramer sitt gamla hotell för att bygga ett nytt. Dansken C F Rasmusen fick äran att rita huset och Sydsvenskan skrev: ”Dess bottenvåning innehåller på hörnet år Stortorget ett elegant café och för öfrigt handelsbutiker som i prydlighet och dyrbar utstyrsel täfla med hvad stora städer hafva att uppvisa” Fritz Kramer dog 1893 men änkan Anna och sonen Herman drev hotellet vidare till 1934. Hermans son Gösta tog dock över och körde på i fyra år till. Sedan sålde han hela rasket till en Direktör Yngve Smedberg. Det var under denne Smedbergs tid en förfriskad Karl Gerhard hoppade upp på restaurangflygeln och började spontandansa alltmedan han skrålade om den ”Ökända hästen från Troja”

Det sägs att det spökar i huset. Sedan Fru Anna Kramer dog 1921 går hon igen på hotellet. Man kan höra henne gå omkring på nätterna på tredje våningen och rycka i dörrarna. Hon bodde själv i hörnrummet på tredje våningen när hon levde. Gäster från just detta rum påstås ha kommit ner i pyjamas till receptionen och klagat över att det står en kvinna mitt i rummet och glor på dem. Rakt nedanför fönstret under detta hörnrum, ute på gatan låg den svenske kungen Gustav Vasa en gång på marken och gormade drygt 400 år tidigare. Hur han hamnade där ska jag nu berätta:

Gustav Eriksson Vasa var en sorglig figur. En halvfet man på 173 centimeter med ett långt smalt rödskäggigt ansikte med en bred låg panna. Han var så gott som tandlös förutom ett par ruttna tänder i överkäken. Tandraderna var så hårt angripna av karies att delar av käkbenet hade ruttnat bort. Detta gjorde hela ansiktet skevt. Som grädde på moset var han stelbent. Han måste dessutom ha plågats av en djävulusisk tandvärk, vilket sannolikt påverkade hans sinne. Så inte nog med han var beväpnad med ett sjuhelsikes humör, han var dessutom en ful fan.

Som kung var Gustav utomlands en enda gång i hela sitt liv. Han besökte Malmö i Danmark sensommaren 1524. Anledningen till besöket var det historikerna idag kallar Malmö recess. Recessen eller fredsmötet var tillfället när svenskarna och danskarna formellt avslutade Vasas befrielsekrig. Representanter från Hansan ledde mötet och fungerade som medlare. Man skulle helt enkelt komma överens om vem som skulle få vad i framtiden och under vilka regler man skulle styra sina länder för att behålla freden. Det gick väl sådär vågar jag påstå.

Vasa kom med sitt följe med hundra hästar och blev som utländsk gäst mycket väl mottagen. Han fick bo hos Myntmästare Kock i huset som står kvar vid Stortorget. Kung Fredrik I  som hade kommit över dagen innan från Köpenhamn inkvarterades tillsammans med en Herman Iserhel och resten av hansaföljet i Kungsgården som bredde ut sig där Malmöhus ligger idag. Förhandlingarna fördes i Helgeandsklostret som  låg på torget alldeles framför dagens Kramer.

Den förste september hade man äntligen kommit fram till en överenskommelse. Den svenske kungen hade förlorat bland annat Blekinge till danskarna. Detta var långt ifrån vad han hoppats på. Hansagubbarna,  Kung Fredrik I och Svensken samlades till sist i rådhuset som låg mellan Petri kyrkogård och Adelgatan alldeles norr om kyrktornet. Ungefär där gamla riksbankshuset eller ”Pittahuset” som det också kallas, står idag. (Kolla in fasaden om du undrar varför det kallas så) Där i rådhuset skrev de berörda och deras män under överenskommelsen. Recessen blev ett svenskt misslyckande.

Det var en besviken kung som gick över torget på kvällen den 1:e september 1524. Han var på ett jäkla humör och längtade hem till Sverige igen. Tyskarna hade svikit honom, danskarna var förargliga och de svarta stumparna i käften de plågade honom. Tandvärken var värre än någonsin. Att han sen kanske hade druckit lite för mycket av vinet det bjöds på, blev han ju inte gladare av. I detta tillstånd får han plötsligt syn på en figur han kände igen. Herman Iserhel. En bekant köpman från Lübeck, tillika representant för Hansan, en ev de smutsiga fredsmäklare som han ansåg lurat honom. -Hörrududu din skitstövel! Vrålade Gustav. -Var tusan tog mina gubbar på Gotland vägen? Han hade inte fått det manskap av Hansan som han tyckte sig behöva för att kunna inta Visby året innan. -Ni har lurat mig allihop ert fanstyg. Iserhel och hans vänner stannar till alldeles vid  hörnan av dagens Kramers hotell där Hamngatan börjar vid Stortorget. De får nu se den svenske kungen komma stapplande på sina stela ben från Kockska huset. Som en drucken skrek och viftade han med armarna. Hans följe hängde snällt på i hasorna när han skyndade sig mot den tyska fredsmäklaren som hade stannat till för att se vad det rörde sig om. -Bitte? Sa tysken och log.

Gustav måttar ett slag mot tysken. Men denne hoppar undan och knuffar till svensken som sätter sig på ändan. Han flyger ilsken som ett bi upp på fötter igen. -Du din skitstövel, jag ska filéa dig! vrålar den tandlöse och drar sin kniv! -E de jiddårr po gång? Undrar någon i den närproducerade hopen som samlats, ditlockade av utlänningens gormande på torget. Vasa vaggar fram och tillbaka med kniven stickandes i luften och gör utfall då och då. Tysken hoppar undvikande runt  och ser den knivhotande kungen i ögonen. -Mein gott, vad han är ful hann han precis tänka innan svenskens egna män hoppade på sin ledare. De drog ner den skrikande monarken på marken och avväpnade honom. Detta räddade förmodligen livet på tysken men det räddade också Vasa från ytterligare danska besvärligheter. Han spottade och fräste svordomar som en galning. Tysken tittade medlidsamt ner på honom och skakade på huvudet, vände ryggen till och gick därifrån. Den svenske kungen låg smutsig kvar på marken. Skammen var total.

Dagen efter lämnade han Malmö och Danmark, och det sägs att han tackade Gud för att han  kommit ut ur Danmark med livet i behåll och lovade dyrt och heligt att aldrig mer sätta sin fot här igen. Ett löfte vilket han till skåningarnas belåtenhet höll.

Varsågod Kaj. Så här hade våra skolpjäser om Vasa sett ut om jag fått bestämma. Bondmoror, hölass och dalkarlar säger nämligen inte malmöungarna så mycket. Men knivöverfall och fylleribravader i Danmark det begriper de sig på.

Stephan

Kommentarer
  1. petår skriver:

    Tack Stephan, natten e räddad av en riktigt god historia…..

  2. Arne skriver:

    En mustig historia igen. Härligt. Dina historier berikar verkligen mina vandringar po stan.

  3. Janet skriver:

    Ännu än härlig, verklig historisk berättelse, som man dessutom inte hade en susning om! Tack Stephan:)

  4. Tina R skriver:

    Tack, Stephan!
    Du e OTROLIG! Hade du fått skriva historieböckerna, så hade nog fan ungarna idag varit mer än villiga att läsa och lära sig!

  5. Tim skriver:

    Det är alltid lika kul när veckans text dyker upp. Tack!

  6. Peter skriver:

    Tack för en underbar Malmöhistoria! Bit i den,svenskdjävlar! :)

  7. Peter Wanloo skriver:

    Tack Stephan!

  8. Micke skriver:

    Haha helt underbart – älskar kommentaren ”-E de jiddårr po gång?”

  9. Ståckhålmskan skriver:

    Alltså, när jag gick i gymnasiet i Malmö, fick jag lära mig att Kristian II var ”Kristian Den Gode”. För oss upplänningar är han ”Kristian Tyrann”…

  10. Ulrika skriver:

    Tack för veckans historia, Stephan! Det är mycket i historieböckerna som borde berättas på mer än ett sätt, inte sant?

  11. Anne skriver:

    Tusen tack för ännu en underbar historia. Jag har precis som du saknat Skånes (danmarks) historia, undrar om dagens skånska lärare avstår från att berätta om den Dansk/Skånska historien.

  12. Christer skriver:

    Hej Stephan,
    Intressant som vanligt, tack för alla dina fina historier!

  13. Kent Olsson skriver:

    Tack för att du rättar till historien. Lika roligt att läsa dina berättelser varje fredag.

  14. Anders Gustafsson skriver:

    Jag applåderar dej och dina inlägg. Väldigt målande och trevligt berättat. Detta hade man ingen aning om då man inte fått lära sig så kallad närhistoria i plugget.
    Anders

  15. Marcus skriver:

    Härligt Stephan! Mer såna här storys. Hos mig finns Gustav Wasa i mitt släktträd och man undrar ju om han hann med nåt kurtisernade här i Skåneland innan han for hem? Nåväl det kanske inte var lönt för honom med den käften ha ha.

    • malmohus skriver:

      Då är vi nog släkt Marcus, om än på långt håll.

      • Marcus skriver:

        Kul isåfall! Det var ju så att kungar höllt sig med frillor och annat så deras avkomma spreds nog fritt ibland. Hans son Kung Erik XIV gifte ju sig med sin egen frilla och hon blev Drottning! Huruvida Gustav Vasa verkligen slog ihjäl sin hustru tvistas det om och till sitt försvar hade han Kristian den III av Danmark som påstod att han sett henne falla ihop under en dans strax innan hon dog.

  16. Lina skriver:

    Vilken underbar blogg! Nu har jag läst hela ”från pärm till pärm”. Det ska bli roligt att gå förbi dessa platser och komma ihåg historierna. Ser fram emot fortsättningen!

  17. Christina skriver:

    Mycket intressant och för mig helt okänt tills nu. En reflektion, då hans käkben var delvis
    bortruttnat är det troligt att infektionen spridit sig i kroppen och medverkat till döden, om han inte blev dödad. Stephan, lysande som alltid.

    • malmohus skriver:

      Tack Christina. Tandröta var faktiskt en av de vanligaste dödsorsakerna fram till Flemming upptäckte penicillinet.

    • malmohus skriver:

      Klipper och klistrar från Wikipedia: ”Den officiella dödsorsaken var ”Cholera” men det kan eventuellt ha varit dysenteri eller tyfus; alla dessa sjukdomar orsakas av bakterier som infekterar tarmarna.” -Elementärt min kära Christina

  18. Agneta Hansson skriver:

    Det är bara att tacka – denna historia skulle göra sig bra på en teaterscen, mustig och färgstark :))

  19. Jeanette Flensburg skriver:

    Vad bra du skriver!…

    Jag har arbetat på Kramer och faktiskt varit med om en hel del när ”Anna” har skojat lite med mig. Rummet du refererar till kallades ”privaten” och användes som ett sorts konferansrum till företag som hade diverse möten där. Det var mer som en våning med serveringsgång och kök därtill.
    En av gångerna så hade jag precis tänt alla ljus i det runda rummet (som man ser på bilden) och gick ut till köket för att hämta ramlösa till de kommande gästerna. Jag var helt själv i privaten, inga fönster var öppna och inget tvärdrag fanns…tror du inte att när jag kommer in i rummet igen för att ställa ut flaskorna på bordet så var ALLA ljus släckta igen!
    Trevlig helg!

    • malmohus skriver:

      Tack Jeanette.
      Tack för din spökhistoria, jag älskar denna sortens kommentarer som tillför historierna lite extra färg.
      Minns du att vi var bänkgrannar på Kronborgsskolan en gång?

  20. Trixie skriver:

    Ja du. Tänk om alla hade fått ha (en sån som) dig som historielärare. Fan vad kul vi hade haft!
    Tack!

    • malmohus skriver:

      Strax efter stenåldern så vickade jag på Stenkulaskolan, bland annat som historielärare faktiskt. Där lärde jag mig att med rätt historier så blir man elevdomptör.

  21. Benny Karlsson skriver:

    Tack Stephan, för en kanonbra historielektion.Man kan ju undra om dom var av resandesläkt.

  22. Bibbi Kruuse skriver:

    Tack Stephan. Har läst om denna situationen tidigare men är så glad att du tar upp den igen. Hur i Helskotta kan gubbjäkeln få stå mitt på vårt största torg trots detta och ta emot gästande danskar som kommit med färjan tidigare och nu med tågen?
    Det är en skam att han inte är borttagen för länge sedan. Vet att det finns många som anser att man inte ska riva statyer men som hyllat att det gjorts i andra länder.
    Statyn skulle aldrig ha rests överhuvudtaget.
    För mig gör det ingen skillnad att man lägger en massa pengar på att flytta tjocke Kal ett antal meter på samma torg. Ut i vannet me hann:)

  23. Lars Renhammar skriver:

    Tack återigen, Stephan! Ett fett litet filmmanus (jo,rättstavat..) du har där. Jag spelar gärna GV. Ring bröderna Cohen…;-) L! LR

  24. Jeanette Flensburg skriver:

    Njäääe men jag känner så väl igen dig så det är väl därifrån då :) Vilket år var det? Jag har gått där i 2 omgångar -94 och -03 då jag tillslut bestämde mig för vad jag skulle bli när jag blev stor *fniss*

  25. Martin Theander skriver:

    Stephan är bäst!

    Den som vill göra en djupdykning i den skånsk-danska historien, läs historikern Palle Laurings Danmark i Skåne, för ett antal nerslag i den historia som är bortsuddad både här och där. Inte lika mustigt som Stephans historier kanske…men nästan – och alltid spännande och klargörande.

    För mig var det t ex helt okänt att danska arkitekturstudenter vallfärdar till Petri (Sankt Peder) i Malmö för att live få se tvillingen till den kyrka som en gång var Frue kirke i Köpenhamn (men som brann ner och återuppbyggdes på helt annat sätt).

    • Rikard Hedenblad skriver:

      Hej – det finns en annan suverän bok som heter Kapet av Skåne av Ingvar Bengtsson – där får man en hel del svar på varför det är som det är i Skåne…

  26. Marita skriver:

    Underbart skrivet, älskar Malmöhistoria :-)

  27. martinlundholm skriver:

    Fantastiskt väl berättat!

  28. peter skriver:

    Helt fantastiskt berättat..fastnade omgående i *historien* Tack! Du e bra ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s