En olycksalig smäll på käften. (Möllevången)

Publicerat: 27 maj, 2011 i historia, hus, malmö, Möllevången, Uncategorized

En olycksalig smäll på käften.

Det var en gång ett korgbinderi. Det hade startats i mitten på 1800-talet av Gustaf Nilsson. Han var korgmakaren som en dag provade att sätta hjul på en av sina korgar, och vips så var Sveriges förmodligen första barnvagn född. Kring 1885 började han tillverka barnvagnar på allvar tills sonen Axel Wilhelm tog över 1891. A W Nilssons barnvagnsfabrik flyttade verksamheten frå Södra Förstadsgatan 32 till Möllevångsgatan. Vid hörnet av Parkgatan. Fabrikören var föga populär bland sina anställda och sommaren 1926 gick ett hundratal av dem ut i strejk. Nilsson såg sig då tvungen till att kalla in strejkbrytare. Motsättningarna mellan de strejkande arbetarna och strejkbrytarna blev hårda och våldsamma För säkerhets skull bodde därför de flesta strejkbrytare inne på fabriken.

Det är natten till den elfte November och en av de som trots omständigheterna vågat ge sig ut var Per Nilsson. En lång och muskulös ung man med hög bred bringa och tjocka kraftiga armar. Den smått nervöse strejkbrytaren går in på Möllevångsgatan. Han är på väg hem till fabriken och ser sig oroligt omkring. Precis här hade en vän fått ordentligt med stryk. Tio meter bakom honom på samma trottoar, dyker plötsligt Wilhelm Jönsson upp. Wilhelm var en av de strejkande från barnvagnsfabriken. Han går och puffar på sin pipa när han får syn på Per Nilsson. Han känner genast igen strejkbrytaren.

Wilhelm skyndar på och genskjuter strejkbrytaren strax innan fabriksportarna. Den undflyende mannen var bara några steg från fabriksporten när plötsligt någon plötslig spärrade hans väg. -God afton. Det svartnade för ögonen på den rädde strejkbrytaren och han drog direkt på med en vänster. En hederlig rejäl rallarsving av den gamla sorten, laddad ända från höften. Strejkaren stupar i ett gnistregn. Svingen har träffat rakt på piphuvudet och slagit in hela skaftet i munnen på honom. Utan att vända sig om slinker gärningsmannen in på fabriken och lämnar sitt offer liggande bakom sig. Kvar på trottoaren ligger korgmakare Wilhelm Jönsson och hostar blod.

Efter en liten stund är han dock på benen och tar sig hem för egen maskin. Det gör fruktansvärt ont i halsen och han hostar och spottar blod, men hem kommer han.

Tidigt på morgonen nästa dag vaknar han av att halsen värker svårt Det är kallt i den lilla lägenheten och han har feberfrossa, på skakiga ben reser han sig för att mata kakelugnen med lite koks. Då faller han. Mitt på golvet ligger den skadade och det forsar blod ur munnen på honom.

I sju dagar ligger han inlagd på Allmänna sjukhuset. Pipskaftet hade slagit upp ett djupt sår i halsen på korgmakaren, såret ville inte läka och hans tillstånd förvärrades. Han har hög feber och i långa perioder är han medvetslös. Men i någon av de stunder han faktiskt är vaken så berättar han för sin hustrun vad som hände, och att det var strejkbrytaren Per Nilsson som var skyldig till alltsammans. Detta gör hustrun blir både arg och upprörd och på den åttonde dagen blir hon änka efter Korgmakare Wilhelm Jönsson.

Den dödes hustru gör naturligtvis en polisanmälan och nyheten om den ihjälslagne arbetaren sprider sig som en löpeld i staden.

En vecka senare obducerades Wilhelm Jönsson och stadsläkaren konstaterade att Jönsson dog av en blodpropp i hjärnan och inte av slaget. Nils Persson släpptes genast ur häktet då man nu ansåg att brottet bara var misshandel. På måndagen skrev Arbetet på sin förstasida att Per Nilsson var på fri fot och endast hade ett bötesföreläggande att vänta. Rubriken var den tändande gnistan som fick krutdurken att explodera. Staden var beredd på det värsta och mobiliserade en hel liten armé av all tillgänglig polis.

Reaktionen kom i form av sjutusen uppretade arbetare. Man drabbade samman med polisen på möllevångstorget och de svarade direkt med att attackera till häst. Med sablar och batonger försökte man tygla folkmassan som svarade med sten och påkar. Kravallerna rasade om kvällarna i ett par dagar för att kulminera den 23:e november. Arbetet räknade till15000 man som demonstrerade. En del av dem tågade på kvällen upp längs Södra Förstadsgatan. Målet var A W Nilssons bostad i fyran. De hinner krossa alla fönster men lyckas inte ta sig in i bostaden innan polisen driver tillbaka dem ner längs Södra Förstadsgatan. Klockan är strax innan nio och gatan är skådeplats stenkastande demonstranter och attackerande polis. Tidpunkten visade sig vara mycket olycklig. Ut ur de mörka biosalongerna som ligger där, vällde publiken från flera biografer plötsligt ut i kaoset på gatan. Flera av dem ramlar i tumultet och blir nedtrampade.

Under tiden satt den fackliga centralorganisationen i möte med polismaktens representanter. De lyckades under kvällen träffa ett avtal om att trappa ner polisvåldet och demonstrationerna. Polisen tvingades dra sig tillbaka och förbundet uppmanade de sina att stanna hemma nästa dag. Det var samma dag som årets skånska senhöst slog till. Det blev kallare och dessutom spöregnade det. Kravallerna avtog och lugnet lade sig åter över Möllevången.

Hur gick det då för Nils och Wilhelm? Jo, Nils Persson som hade utdelat den olycksaliga snytingen fick hundra kronor i böter. Trots det så tystnade kravallerna. Men uppemot 10 000 arbetare följde Wilhelm Jönsson till hans sista vila på Östra Kyrkogården söndagen den 28:e november. I täten gick fackföreningsrörelsen med blåsorkestrar och 59 röda fanor i sorgeflor. Begravningen blev en viktig manifestation för arbetarbefolkningen i Malmö. Men konflikten var inte begraven för detta, nej strejken fortsatte. Först den siste Oktober1928 blåstes den av, och arbetarna kunde efter nästan två och ett halvt år återgå till sina arbeten.

Barnvagnsfabriken levde vidare och tillverkade bl a även tandläkarstolar och möbler. 1971 köptes industrin upp av Brio i Osby och fabriken revs efter det. Idag ligger där ett hyreshus och intill ett servicecenter för pensionärer. Det flesta i kvarteret har idag ingen aning om sitt kvarters historia. Men bland de gamlingar på servicecentret, som drabbats av kommunens äldrevård, sitter det kanske någon gammal korgmakarunge och minns vad som hände runt hörnet för 85 år sedan.

Stephan

About these ads
Kommentarer
  1. Thomas skriver:

    Om inte LO lagt sig på rygg den gången är jag övertygad om att arbetarrörelsen i Sverige varit starkare än den är idag.
    Wilhelm Jönsson ligger fö. begravd bredvid min mormors mor om jag inte har helt fel för mig. Vante?

  2. Råtep skriver:

    Som jag har väntat o väntat o så äntligen kommer det, TACK Stephan!!

  3. Janet skriver:

    Mycket intressant, helt ny historia för min del. Härligt Stephan! Kraum

  4. Trixie skriver:

    Haha, och här sitter jag och kvider över lite halsont!

  5. Arne skriver:

    Så fick jag klargjort detaljer denna sorgliga historia.

  6. Tina R skriver:

    TACK, Stephan! Som vanligt roande och givande läsning!!=))

  7. Marre Wirén skriver:

    Tack Stephan!

    Intressant läsning, som vanligt.
    Mina tankar kommer självklart, för all framtid, att kretsa kring detta när jag går förbi Parkmöllan.

    (Rökning har skördat många offer.)

  8. Anncha skriver:

    Oops, he did it again! :) Intressant och efterlängtad läsning. En tanke, det är fantastiskt att vi har vi har så många äldre här i stan som besitter så mycket intressant och viktig kunskap/historia om Malmö, om Skåne. Och lika fantastiskt är att de flesta inte lyssnar på dem eller låter dem komma till tals.

    • malmohus skriver:

      En del samlar på frimärken.Jag samlar på historier. Ofta får jag dem av gamla människor. Jag lyssnar frågar och sparar dem i skallen. Det är först nu på gamla dar jag börjat skriva ner dem.

      • Chorizo skriver:

        Du har säkert skrivit denna, och alla andra berättelser, på en dator och som vi alla vet kan hårddisken paja. Samma är det med en skalle. Därför är det så bra att du gör en snygg back-up på denna blogg och i din kommande bok. Förhoppningsvis gör din hårddisk tjänst många år ännu!

        • malmohus skriver:

          Njae, jag skriver mina alster på två datorer och använder därför EN ”hårddisk” på nätet. Tjänsten finnns på dropbox.com och kan varmt rekomenderas.

  9. Halldor skriver:

    alltid lika bra läsning och fin historik om Malmö tack Vännen

  10. TC skriver:

    Spännande historia med en given plats här. Har väntat på den. En liten detalj bara… Polisen bar sabel, inte värja. Puss & kram!

  11. Eva Steele skriver:

    Ska vi gifta oss hehehhe tänk som du hade kunnat berätta sagor för mig varje kväll så härlgt. Du är bäst

  12. Micke skriver:

    Tack för ännu en förgylld fredagsmorgon

  13. List Alex skriver:

    Delade en länk till din blogg på Facebook via en vän, Mikael (som fått den av en annan vän), och skrev nedan beskrivning;

    En rejäl bit Malmö-historia från och om arbetarklassen i industrialismens vagga, från kvarter där jag verkat under den mesta av min tid i denna stad.
    Tack alla ni som förde den till mig.
    FFa allt tack till Stepfan som bloggar!
    (Mikael o jag jobbade i just detta kvarteret 87-94).
    Bloggen har fler bitar historia och fylls på framöver.

  14. Christina skriver:

    En sådan glad överraskning när jag fick syn på din berättelse. Trodde att jag skulle få
    vänta en lååååång månad.
    Som vanligt en initierad och välskriven historia med politiska undertoner.
    Stephan, du gjorde det igen, så hav tack och på återseende.

  15. majlis lowegren skriver:

    tack för din historia är ju född på möllvångsgatan född44 kan komma ihåg när man titta in i fabriken man tyckte det var roligt men där kom alltid en hand upp väck ungar ha ha

  16. Annika skriver:

    Bra jobbat! :)

  17. anne54 skriver:

    Återigen – stort tack – som vanligt lika berörd

  18. Vante skriver:

    Hej och tack Stephan, denna historia behöver berättas många gånger. Till min broder Thomas; nästan rätt – det är vår morfars föräldrar som ligger jämte korgmakaren på Ö. Kyrkogården. Jag har bilder men de kan jag ju inte bifoga här. Vår morfar råkade ut för demonstrationerna på torget när polisen gjorde chock, han och hans far och syskon var på väg till sjukhuset för att hälsa på sin mor när tumultet utbröt och de fick rädda sig in i nuvarande Möllans Ost-lokalerna. Modern dog samtidigt som Wilhelm, därav hamnade de i gravarna jämte varandra.

  19. Thomas skriver:

    Och jag minns hur min morfar berättade att han och hans far, och eventuellt nåt syskon, fick fly upp i en port när polisen red chock med dragna sablar.
    Som jag minns det var det där Zeins Frukt&Grönt ligger idag.

  20. Vante skriver:

    Vad sjutton, försvann mitt långa inlägg? Ser det inte….Bra som vanligt Stephan, i alla fall. Thomas, det var nuvarande Möllans Ost de fick fly in till. Har mer info om gravplats, samt bilder.

  21. Thomas skriver:

    Tack Vante. Samma kvarter iaf.
    Bara en sån sak: för de flesta har Möllans Ost alltid legat där… Bank? Va?

    • malmohus skriver:

      Du är för ung Thomas :-) På vår tid fanns det riktiga banker med riktig personal, pappersblanketter och riktiga pengar. En av dem låg i den gamla ostlokalen.

  22. Tommy P. skriver:

    Stämmer i: Bra som vanligt. – och sannolikt mera populärt än Malmö Museers e-skrifter nr 4 – där knappast är fick bli särskilt utbrett ;-)

  23. perolofdk skriver:

    - spændende historie og meget apropos tidens mange demonstrationer rundt i verden pt – fik link til siden på grund af min interesse for kurve – men det er jo nærmest en biting i denne sammenhæng! Alligevel: Konsthallen i Malmö sælger min bog ‘En tid med spånkurve’ om nu andre skulle have hamnat här af samme gund som jeg :-)

  24. Kent Olsson skriver:

    Tack Stephan, för en bra berättelse. Trotts att jag är uppväxt vid Möllan så har jag aldrig fått mig berättats hela historien om strejken vid korg och barnvagnsfabriken. Man nämnde inget så att mina barnaöron skulle höra något. Men några fragment har man snappat upp trotts allt. Alltid lika roligt att läsa vad du skriver.

  25. Thomas Roth skriver:

    Den här sajten hann knappt få styrfart förrän den dog. Synd på så rara ärtor.

  26. Nils H Fredriksson skriver:

    Det finns ju en hel del litteratur kring de här händelserna (möllevångskravallerna). Bland annat har Harry Kullman (är väl annars mest känd som stockholmsskildrare, men är är faktsikt född i Malmö) skrivit en roman om det hela: Natthämtaren. Läste den själv alldeles nyligen, småtrevlig sak, klart läsvärd. (Biblioteket fick plocka fram boken ur sina dammigare magasin – antikvariskt verkar den vara fullständigt omöjlig att hitta, tyvärr.)
    Sen har Gustaf Hellström skrivit ”Polismästaren och riddaren Carl Heribert Malmros” som handlar om en av dramats huvudpersoner. Ska tydligen vara en himla bra bok. Men den har jag inte läst. Än.

  27. Thomas Roth skriver:

    Ingen dålig styrfart alls, tvärtom. Desto tråkigare då att handbromsen dragits åt.

  28. Magnus skriver:

    Min farfar berättade när han levde att han som pojk var där och såg poliserna på sina hästar slå de strejkande med sablarna.
    Bra artikel och mycket bra bok för övrigt. Kör hårt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s