Kineshuset på Torpgatan

Publicerat: 16 februari, 2011 i 80-talet, historia, hus, Kinesen, malmö, Torpgatan, Uncategorized

Foto: Arne Wirén

Foto: Arne Wirén

 

Two beels folty klonol!

Kineshuset på Torpgatan blir först ut på plan. Huset, ja hela kvarteret Morkullan, byggdes på 1890-talet. Kineshuset stod först som hus nummer två på höger sida, om man står med Föreningsgatan i ryggen.Hus nummer ett revs när man skulle bygga cykeltunneln under Föreningsgatan i början på 80-talet, Yngvessons undergång. Kineshuset revs helt i onödan några år senare. Rivningen genomfördes trots att hela kvarteret är Q-märkt, dvs kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Men det var nog inte den kulturhistoria jag tar upp som åsyftades. Byggnadsformen är den helt vanliga för arbetarbostäder från förra sekelskiftet. Inget speciellt med huset alltså, Ett ordinärt rött tegelhus i tre våningar. Det skulle vara ett helt vanlig bortglömd Malmökåk om det inte vore för Kinesen, som hade restaurangen i huset. Vad restaurangen hette på riktigt vet jag inte, jag har aldrig hört nåt annat namn än ”Kinesen”

Kinesen var inhyst i en lägenhet och drevs sedan slutet på sextiotalet av en kines vid namn Lo. Det gick många rykten kring denna Lo. Det sades tex att han var fd polis från Shanghai och någon påstod att han var en del av den danska kinesmaffian. Jag tror han bara var en vanlig Malmöpåg från Kina. Han pratade alltid bara engelska med sina gäster, –You pay now no later och We have no telephone, som det stod på skyltarna på väggen.
Själv åt jag där aldrig och har faktiskt inget minne av att sett någon käka där över huvud taget. Men så har enligt uppgift skett, man har i alla fall i början kunnat äta både friterad krabba och vårrullar där. Men det var innan min tid.

Som sagt, i början av 80-talet hade man ändrat lite på konceptet, då åts det inte så mycket där, men det dracks desto mer.

Kinesen öppnade när alla andra stängde.
”Restaurangen” var inhyst i en lägenhet, eller ett par ihopslagna kanske. Ytterdörren var alltid låst så man fick knacka på, då öppnade Lo dörren på glänt och synade en. Glodde man för mycket tillbaka så kunde han utbrista ” You, bad boy, make big eye to me” och dörren åkte igen med en smäll. Men för det mesta blev man godkänd och fick höra de numera, i vissa kretsar, bevingade orden: ”Two beels folty klonol!” Och för säkerhets skull höll han upp två fingrar framför nyllet på en. Kravet på att få komma in var alltså att man köpte två ljumma Pripps Blå för fyrtio spänn i dörren. Innanför dörren stod en stapel med ölflak, Pripps Blå på burk. Pripps Blå var den enda ölen som fanns. Men man kunde köpa vin också. Och det fanns minsann take-away-möjliigheter både på öl och vin. Efter stängningsdags så expedierades det genom fönstret, bara man hade jämna pengar. Det gick alltså utmärkt att köpa hem drickat till en spontan efterfest.

Inredningen var enkel och sliten. Det fanns ingen bestämd plats för bord och stolar utan det möblerades om efter behov under natten. Röda tapeter med ett blommönster och ett nikotinbrunt tak, alla rökte på denna tiden. Bra nätter var stället proppat med folk. Man satt överallt där det fanns plats. Förutom stolarna användes golvet, borden och fönsterkarmarna som sittplats. Ibland hade någon ett kassettband med sig, och fick det spelat på stereon. Det var Malmöungdomar, konstnärsfolk, teatermänniskor, knegare, studenter och delar av den malmöitiska kulturmaffian. Åldern var det inte så noga med, jag vet en tös som firade sin 18-årsdag där, då ordnade Lo fram en tårta! Ibland dök det upp nån kändis. Jag hamnade bredvid Lena Nyman en natt ,vi drack öl ihop tills solen gick upp.
Kinesen gick ibland runt och kollade att man inte satt och tog plats utan att konsumera. Han tog tag i ens burk och skakade den försiktigt för att se om man hade nån öl kvar. Var den tom så var det bara att köpa en ny eller bli utkastad. De kloka och fattiga Malmöungdomarna överlistade dock kinesen genom att fylla på tomburkarna med vatten inne på dass.

Kinesen var ett fantastiskt ställe och jag är glad att jag fick möjligheten att uppleva detta. Idag finns inga nattöppna kineser och idag får man inte ens one beel för forty klonol.

Stephan

 

Grävskopan sätter tänderna i Kinesen och avslutar ett kapitel i Malmös historia. Foto: Arne Wirén

 

 

 

 

Annonser
kommentarer
  1. Kajsa skriver:

    Bra Start! Bodde i huset bredvid. Inte det som revs. Vi åt nog där någon gång. Då visste man väl inte bättre… Det gjordes ett program om Torpgatan, när jag gick i mellanstadiet : ”Malmös sista slum”. Det var JÄTTEKUL att komma till skolan efter det. Kul att läsa om forna tider. Jag tycker hela Malmö har möblerat som, varje gång jag kommer till stan.

    hälsar
    Kajsa

    • malmohus skriver:

      Tack Kajsa, du är först på plan att kommentera. Den där filmen ska jag försöka få tag i vid tillfälle. Den låter mycket intressant. Jag har en bekant som är involverad i ”Mittt hjärtas malmö”. Han kanske vet var man kan få tag i den. Visst ändrar stan sig, på gott och ont.

      Stephan

  2. Anders Gustafsson skriver:

    Jätterolig historia. Jag kan fortfarande höra Kinesens ord ringa i öronen. Two beels folty klonol!
    Jag ser fram emot fler inlägg i bloggen.
    Anders Gustafsson

  3. Anders skriver:

    Intressant blog, bra start! Jag kommer tillbaka!

    //A

  4. Anne-Lie Kronohage skriver:

    Intressant! Kinesen har jag hört men minns inte om jag ätit där…huset fick ett liv! Blir intressant att följa…

  5. Öbbe skriver:

    Bra bloggstart Stephan!

    Hur ska du nu toppa detta? Med Zoltans kanske? En väldigt färgstark ölhaksinnehavare det med. Är faktiskt säker på att jag sett folk äta på Kinesen, men inte sjutton minns jag vem eller vad de käkade. Minns kanske fel ändå. Kommer ihåg en gång jag blev nekad att komma in medan Kronvall och nån till som jag kom med fick gå in. Lång näsa liksom.

    Kör så det ryker Stephan!

    Öbbe

    • malmohus skriver:

      Zoltan är ett bra förslag, det känns lite som han och kinesen lirae i samma liga. Men det få bli en annan gång. ” You, bad boy..make big eye to me” Lemembel?

      Stephan

  6. Janet Lilja skriver:

    Härligt kusin! Kinesen har jag svagt minne av att ha hört men det hör gav det hela liv! Ser fram emot fler dylika som väcker gamla härliga vackra Malme till liv! Kraumar

  7. Hans Alexanderson skriver:

    Hahaha! Kul Stephan! Var aldrig där själv men drar vissa paralleller med en annan kines i stan. Du kommer nog till honom sen! Kör hårt!

  8. Therése Stedman skriver:

    Jag åt där en gång. Vårrullar och sötsur sås. Vet inte varför, och minns inte hur det smakade heller. Antaligen som vårrullar alltid gör … Tack Stephan, det var fantastiskt kul att läsa.

  9. Marie Skougaard skriver:

    Vet att någon i mitt sällskap, kommer inte ihåg vem dock, ville äta en gång. De kunde erbjuda en skål ris som fick av”njutas” i köket. Roligt att läsa, och se bilderna.

  10. Thore skriver:

    Intressant initiativ med en annorlunda och personlig touch Martin! För en invandrad malmöbo som jag är det en kvalitet i tillvaron att veta mer om, och bli påmind om mina närmaste kvarters historia. Som lundabo och kulturarbetare på den tiden Kinesen fanns minns jag en och annan kväll som slutade med att man hängde på ringklockan och blev insläppt.

    Ser fram emot fler episoder !

  11. Arne Wirén skriver:

    Vi bodde vägg i vägg med kineshuset under de sista åren det fanns kvar. Mina egna ungdomsår var då över för länge sen, och jag var gammal nog att rya åt de störiga ungdomar som samlades på nätterna för att handla genom fönstret.
    En kväll beställde vi pizza av kinesen, och han försvann ut i köket. Trots att jag var enda kunden var han borta länge. länge. Plötsligt hörde jag han högljutt hosta, harkla och spotta där ute. ”Fy fan, han la väl inte de på pizzan” tänkte jag när han sekunden senare kom ut och överlämnade min beställning.
    Men efter att nogrannt ha ha kollat maten när jag kom hem, visade det sig att min oro var obefogad. Pizzan var faktiskt väldigt god, men upplevelsen äcklig..

  12. Roger skriver:

    Jag var den sista hyresgästen i läghenheten ovanför ”Torpkinesen”(som haket också kallades). I det högra fönstrets nedre hörn kan man på bilden se ett hål. En natt vaknade jag av att rutan krossades och in for en gatssten som landade bredvid sängen! Jag kan också nämna att vintern 84/85 var varmaste platsen i lägenheten i kylskåpet, det höll +7 grader… vill minnas att jag betalade 375 spänn i månaden för 1 r o k. Sov i sovsäck hela den vintern.

    Tro det eller ej men när jag flyttade in hösten 84 kunde man käka dagens lunch hos kinesen, jag gjorde det en gång, säger väl en del om matens kvalitet.

    Hoppas du kommer att skriva om Ringatan och Malmös första ockuperade hus, jag var även en av de sista ”riktiga” hyresgästerna där.

  13. Richard skriver:

    Skitbra, du löste ett litet problem för mig. Jag har varit där och druckit öl i mycket unga år men kunde inte komma ihåg riktigt var det låg (blandade ihop det med Skolgatan som också fått nytt hörn.

  14. Janne skriver:

    Det här är en genial idé! Mer!

    Har ett svagt minne av att ha ätit vållulle med lis där…

  15. Klimateriehäxan skriver:

    Minns att jag var på en fest, troligen arrangerad av ett galleri eller ett gäng konstnärer i ett hus som skulle rivas i de krokarna. 1983. Hela huset var festplats. Nån annan som minns?

  16. Peter Wanloo skriver:

    Jätteskoj att läsa om trots att jag flyttade till Malmö först 1987 och då till Torpgatan 25. Alltid lika kul när du skriver.

  17. Mats skriver:

    Jag minns en kinesisk nyårsafton när vi försökte komma in och blev grundligt utskällda. Den högtiden tog han väldigt allvarligt på!

    • beehave skriver:

      Han hade öppet på julafton, jag var där och käkade stark soppa, vårrullar och drack öl efter att jag hade varot hemma hos mossan på julklappsutdelning och Kalle Anka.

  18. Micke skriver:

    Snyggt Stephan
    Flyttade ju till Lugnet 81/82 och då var ju Kinesen nära och bra och visst hände det att man åt där men nåt annat än vårrullar kan jag inte komma ihåg

  19. Martin Theander skriver:

    Heja Stephan!

    Jag åt en vårrulle en gång.

    You pay now no later och We have no telephone fanns skrivet i versaler på wellpapp. Men det fanns ett tredje meddelande som var minst lika kul.

    Minns någon här budskap no 3?

  20. Jörgen Hammenskog skriver:

    Jättekul Stephan.
    Inte minst att på bild åter se det gamla huset. En av dessa evinnerliga tegelstenskåkar som tillsammans med otaliga bombhål utgjorde bilden av Malmö på den tiden.
    Jag hade en kompis som i början på 80-talet bodde rakt över kinesen, alltså samma lägenhet som Roger talar om. Har för mig att den hade en inbyggd våningssäng.
    Kände några andra som också hyrde in sig i dessa billiga Malmöettor. Och visst blev det mycket handlande hos kinesen. Det fanns faktiskt inte så mycket annat som var öppet sent på den tiden.
    Kinesen sålde allt, i restaurangen, genom bakdörren till gården, genom fönstret också. Jag minns inte vilket öl han sålde, men visst var väl Tirnave standardvinet?
    Kinesiskt vänlig med det välklingande l-ljudet var Lo. Men han kunde också blixtra till i en aggressiv gest och knivskarpa tillrättavisanden. Då gällde att hålla sig lugn, då återkom hans lugna, behärskade yttre.

    • Roger skriver:

      Jörgen, du refererar med största sannolikhet till Ola Å som hjälpte mig att ta över kontraktet. Vi råkade gå samma konstutbildning i Göteborg när jag råkade komma in på konstskola i Malmö och behövde tak över huvet. Och han erbjöd sin lägenhet ovanpå kinesen till mig. Och jag har ett svagt minne av en våningssäng men tror den demonterades ganska omgående.

      • Jörgen skriver:

        Jodå Roger. Ola Å var den jag tänkte på. Vid sidan av honom bodde Eric, en vänlig och välmenande fransk kille som jag inte riktigt minns vad han egentligen gjorde. Men snäll var han.
        Rakt över gatan, alltså hörnet Torpgatan-Föreningsgatan-Andréelundsvägen fanns i början av 1980-talet en gammal fabrik, byggd i tegel och med många söndriga fönster. Det är från bitar av den fabrikstomten som stadshuset, som man kan se på bilderna, sedan byggdes. Något hastig minnesbild säger mig att skylten Eks snickeri eller någonting liknande fanns utplacerad vid fabriken. F ö var det här Mäster Palm predikade socialismen och planterade ett frukträd. Trädet ”råkade” dessvärre rivas med fabriken och annat när stadshuset sedan byggdes och cykelbanans korsning lades under Föreningsgatan.

        Kul är även den radda av hus man ser skymta fram på Lugnetsidan, till vänster om Konserthuset. Det var nog Lugnets sista kvardröjande utpost mot söder. Förutom Saluhallen, då, som alltjämt är kvar.
        Vet någon vem som bodde i de husen?

        • malmohus skriver:

          Hej! Visst stämmer det med Eks snickeri. Byggnaden hade tidigare varit bryggeri. Med Palm var det så att han predikade på platsen, Almbacken. Man hade byggt en liten”talarstol” uppe i ett päronträd, och härifrån talade han till folket. I söderkanten av Lugnet som du nämner fanns Gunnars, ett legendariskt malmöfik.

          Stephan

  21. Tobbe skriver:

    Ojdå, har alltid trott att det var Skolgatan…..men tillståndet då jag med vänner som skulle hem till Rörsjöstaden på 70-talet var väl inte bäst…men om man då i smällkalla vintern beställde in en hetsur soppa å ett par pilsner så fick man sen vad man ville med sig, bara det var öppnat, vinflaskorna skulle korkas upp å pilsnern öppnas. Men som sagt redan 74 då jag bodde på Andrégatan å lalla hem efter Bullen/Chinatown fick man en vägfösare här!!

  22. Bo Rydebjer skriver:

    Snyggt jobbat. Du är född till det här!!!!!!

  23. anette månsson skriver:

    Ojj minns första gången jag och en vännina köade in till kinesen, man hade ju hört en del rykten som gjorde eventet extra spännande! Vi lyckade komma in efter han skällt ut och nekat de som stod före oss ordentligt! På något sätt fick han lite ”ta handom” känsla för oss efter första kvällen då vi kvalat i, sen ”tog han” alltid väl hand om oss!
    Var det några ”stökiga” som villa sitta vid samma bord räckte det att vi virrade på huvudena till kinesen så slänge han ut dom! Är det någon som vet var han finns idag?

  24. Jenny skriver:

    Han bjöd på kakor ibland. Jag tror att huset med vernissagefesten var det stora vita huset med koppartak där Studioteatern spelade ”Tolvskillingsoperan” på bakgården.

  25. Ivar Wenster skriver:

    Kul jag har många diffusa minnen från Kinesen och kåken. Var utgångspunkt när vi försåg stadshuset med en ”fris” av lila och gröna geleråttor några dagar före invikningen av stadshuset. Tyvärr fick de inte sitta kvar. Bäst såg det ut från Kinesens fönster.

  26. Möllebacken skriver:

    Vilken kul blogg! Ska bli spännande att följa. Har själv varit engagerad i husen på Djäknegatan som vi räddade från att bli rivna. har en hel pärm med dokumentationer på detta och andra hus i Malmö. Så gamla hus ligger mig varmt om hjärtat.

  27. Tomas skriver:

    Annika tipsade om din blogg. Jag minns mycket väl att man kunde köpa öl genom fönstret, men samtidigt tyckte man det var lite dyrt, så det var bara när man skulle imponera på någon som man slank in där på bakgården och ordnade öl när alla andra hade stängt.

  28. Mkt trevlig läsning. Min första krogrunda i Malmö när jag var 14år slutade på Kinesen. Jag blev guidad av två kockar från centralens restaurang som tyckte att en lätt berusad 14-åring som hade följt sin stora syster som skulle till KB till bussen behövde se stan från rätt håll! 🙂
    Det jag kommer ihåg var Zoltan´s sylta, krogen sidan om Spegeln, Stippes (Jag blev utskälld av Smolak och spillde ner hela mig med soja från en vårrulle och svalde toppen på en plastgaffel!) samt avslutningen på Kinesen. Fantastiska minne! Tack.

  29. Magnus skriver:

    Kinesen minns man ju såklart väl!! Hade själv ett passande smeknamn av Mr Lo! (Stor spelande Kines som åkte över flera ggr i veckan till Kbh för att spela poker) Han kallade mig alltid för ”the young man”,ganska pasande eftersom jag började hänga där redan som 15-16 åring! Och,jodå visst kunde man äta där på 80-talet oxå! Har ätit Räk-omelett där många ggr,när fyllehungern slog till!! Hahahaha!

    • Harriet skriver:

      Räk-omeletten åt jag oxå ett antal gånger. Men visst, det var efter ett antal Tuborg på flaska á tolv kronor. Har knäppa bilder nånstans från nyårsafton -82 på kinesen. På dem syns tydligt de intressanta tapeterna i rött o guld.

  30. Mrs Ding Dong skriver:

    Ha, ha! Det var jag som firade min 18 års dag där. Och jag minns att vi alla var imponerade över tårtan som Lou trollade fram. Smeknamnet han gav mig säger allt – Mrs Ding Dong…!

  31. Mats Eriksson skriver:

    Tack först för en skön blogg. Jag måste tillägga att det namn vi hade på Kinesen var alltid Ping-Pong. När vi gick dit i början av 80-talet så var det alltid vi som nästan satt ensamma i restaurangen. Kanske några få bord var upptagna. Sen mot slutet, innan huset skulle rivas var det alltid fullt hus. Och han hade dessutom höjt priset på ölen och att man då var tvungen att köpa två öl för att komma in. Vilket var bistra tider för oss. Innan var alltid dörren öppen som vanligt till Kinesen. Vi firade min kompis 16 årsfest på Ping-pong (han var året äldre än mig) och Lo bjöd oss på en flaska vin denna kväll. Ofta lämnade vi in kassetter med Cure, jam, clash,etc som Lo spelade. – Hello my frinds, brukade han alltid säga när vi kom in. Kanske var vi bra kunder. de flesta sög på en öl i några timmar och satt och rökte. Inget lo uppskattade. Vi åt oftast friterad banan med glass hos Lo, vilket var helt ok. Sött värre. Mot slutet blev även denna rätt inte längre ok, och stressen av en full lokal gjorde att det endast var öl-beställningar som gällde.

    Vi hade alltid uppfattningen av att mr Lo tidigare hade drivit den betydligt flottare kinarestaurangen i Couronne-lokalen på Södra Förstadsgatan. Men pga av skattefiffel(?) hade han fått sitta inne. när han sen kom ut hade han startat denna mycket modesta kinakrog, vilket mot slutet av den tiden (two-bees epoken) mer kändes som en svart-krog. Från början var känslan mer som en sunkig kinasylta. Att läsa att han haft samma restaurang sen 60-talet är news för mig. Hans fru och son arbetade också på restaurangen, då vi var där i början. Mot slutet är det som han gjorde allt själv, likt Zoltans klassiska hak på Davidhallsgatan (där han skrek åt kocken att göra en soppa, och sen klädsamt steg bak och gjorde rätten själv..). När det började började komma fler människor brukade rivningstomten bakom fungera som extra toalett.

    tack för de fina bilderna. Rött vanligt tegelhus kan betyda så mycket mer.

    • Rikard Hedenblad skriver:

      Hej Mats – jag gick ibland och åt på Chinahouse på slutet av 60talet. Billigt och gott, men det gällde att beställa olika annars fick man dela på samma fat med mindre portioner som följd. Jag visste inte att han hette Lo, men krögaren på Chinatown under 70-talet i fd och nuvarande La Couronne hette ungefär Li och jag tror att han åkte in på en annan åtalspunkt, men den du nämner var nog relevant också för där fick man stans billigaste drinkar. Har aldrig hört att Lo hade problem med rättvisan…
      För övrigt hade min farfars mor ett kafé med radio längre ner på samma sida på Torpgatan – stängde i samband med Kreugerkraschen för då hade folk inte råd med vetebröd längre.

      • mats eriksson skriver:

        Tack för svaret Rikard. Skönt att höra att det inte är samme person, Mr Lee och Mr Lo. Såg att det i Jaques Werups bok om Malmö, ”Hemstaden” står följande om Mr Lee; _ La Couronne förvandlades till en populär, sjunde klassens kinessylta. Och där drack the Malmoe intellectuals ett tag alltför utspädda och alltför nattstånda groggar tills ägaren, Mr Lee, en fixare från Hong Kong, åkte i sinkabirum.” Lär väl vara att dessa rykten fanns kvar och att Lee och Lo blandades ihop. Pinp–pong, eller Kinesen – r.i.p.

  32. Maria skriver:

    Jag har ett minne av att maten presenterades som ”nummel 1, nummel 2 och nummel tle” Det var liksom enda informationen om menyn.

  33. Jompaponken skriver:

    Själv uppväxt i Uppsala, men har bara fantastiska minnen av Malmö. Den här historien är legendarisk. I ROT-avdrags-Sverige finns det inte längre plats för Kinesen. Lite av en Eldkvarnlåt över det hela.

  34. Folke Ackema skriver:

    Jag minns att vi alltid hamnade hos Kinesen och din beskrivning stämmer på pricken förutom en sak, jag tror det måste varit slutet av 70-talet eller precis i början av 80-talet då ”förstod” Lo varken svenska eller engelska så om man gjorde misstaget att köpa två öl och en vårrulle så var det vad man fick resten av kvällen, vad man än beställde blev ”two bells and a splingloll” Minns att han alltid släckte ner lokalen vid stängningsdags och man fick dra ner på volymen och föra alla samtal viskandes OCH huka sig över borden så vi inte syntes och detta övervakade Kinesen som en general och om man inte följde anvisningarna åkte man ut. Såklart åkte alla ut för vem är tyst efter all öl man tvingades dricka. Har ofta undrat vad som hände med alla berg av vårrullar som blev kvar på borden när vi ragglade hem i gryningen…

  35. Lotta Olavi skriver:

    Många minnen…… Anneli N (RIP) sov en vinter hemma hos mig då hennes lägenhet var så kall och fuktig att hon inte kunde bo hemma. Hon bodde i en 2:a längst upp. Köksingången var sedan länge utan lås och när hon flyttade in så spikades dörren igen men några tjocka brädor och STORA spikar.
    Mitt över henne på samma plan (bara 2 lgh) bodde en kille som enligt rykte var han som ritade Socker Conny.
    Duschen i källaren var ett kapitel för sig…… utan dörr så var det ett tillhåll för stadens missbrukare och man fick först sopa undan kanyler o annan skit innan man kunde duscha….. ja dessutom kunde hon inte duscha utan att ringa en kompis……(det fanns ju ingen ytterdörr utan bara ett rangligt provisorium till duschen) man fick ta en pall och sitta vakt. Detta slutade hon dock snart med och duschade hos oss andra (säkrare o renare…..)
    Tror hon betalade ca 300kr/mån.
    Under henne bodde Per + sambo i en likadan lägenhet men jag har för mig att deras kakelugn funkade så dom kunde bo där på vintern.
    Ja många glada minnen från denna tid dels i lägenheterna i huset dels hos Kinesen. Vi har haft många goda förfester här + slutat hos Kinesen, cirkeln sluten 😉

  36. Mats Gustavsson skriver:

    ”Folty fol de beel” var mot slutet, och mycket riktigt var man tvungen att köpa två burkar Pripps blå för att komma in.
    Jag har faktiskt ätit där, friterade räkor, någon gång på slutet av 70-talet tror jag. Och jag blev inte matförgiftad, vilket jag minns att jag faktiskt var en aning orolig för.
    Vi kom på ett lysande trick, jag och Bladh. Man kunde köpa vin med sig men Mr Lo var nervös att släppa iväg oss med en vinare i handen så han erbjöd sig att köra oss hem. Vinet kostade väl sådär 35 kronor, en taxi säkert en tia mer och dessutom fick vi en flaska vin på köpet. Nackdelen var ju att man var tvungen att vänta tills siste man gått hem men sen blev vi körda hem med en flaska vin som bonus. Att dricka – ytterligare – en flacka vin halv sex på morgonen var kanske inte det ultimata man kunde göra, men vi var nöjda!

  37. viveka eriksson skriver:

    Oj, vilken nostalgitripp! Tack! Började gå på Torpgatan, Hungaria och Olgas i tonåren i början på 70-talet. Då fanns förutom stakköl även mat att tillgå hos kinesen. Ryktet gick att han hade hönor på vinden. Zoltan serverade fyllda paprikor, men vägrade servera mjölk.. och på Olgas kunde man finäta biff och béarnaisesås utan att bli ruinerad. Inte så ofta, men en gång i halvåret i alla fall 🙂 Det var en lycklig tid. Tack igen. Ska med förtjusning fortsätta läsa!

  38. Kenneth H skriver:

    Alldeles underbart att få friskat upp minnena! Hoppas att du fortsätter att gräva i minnenas arkiv.

  39. Anders Hansson skriver:

    Jag kom helt plötsligt på att Kinesen var med i ett Malmö-reportage i Veckorevyn (!) nån gång 1979-80..!

  40. Anonym skriver:

    Hejsan Stephan!

    Det var roligt att läsa om dig och din komamnde bok i SDS i morse! (Jag ser framemot att få läsa den i november!)

    Apropå ”Two beels…” så minns jag också en gång för länge sedan, när vi var några studenter från Lund, som hade varit och 1 maj-demonstrerat i Malmö. Efteråt skulle vi gå och äta (billigt) och någon föreslog den gamle kinesen på Torpgatan. Det var tämligen fullt i den lilla matsalen, och det mesta var slut redan, men det fanns ”flittelade fisk”, så vi beställde det! Det visade sig vara fritterade fiskpinnar!

  41. Stefan E skriver:

    Härliga minnen som väcks till liv! kul att se bilden på stället också! Vi var ett gäng punkare som hängde hos Kinesen ganska ofta under en period, några av oss lyckades även bli utslängda av Lo några gånger 😉 Nästa dag fick man sig en avhyvling i dörren sen var allt frid och fröjd igen och man blev insläppt igen. Förutom öl var det väl en och annan vårrulle och friterad banan som slank ner emellanåt. Har något svagt minne av att ha beställt vitt vin där också(Demi Sec?). Lustigt det där med Lena Nyman…har för mig att hon var där en gång när jag var där också faktiskt.

  42. Annette Q skriver:

    Jättekul att läsa om kinesen. Detta var vänsterns stamställe under början/mitten av 70-talet och då var det minsann inget fel på maten. Trist att se att det degenererade så. Dit gick vi i stora gäng efter första majdemonstrationer t ex. Det jag minns allra bäst av Lo var att han hade ett hästminne. Han tog glatt emot beställningar från hela gänget utan att skriva så mycket som en rad. Vi tog alltid olika rätter för att testa både dom och hans minne och han missade aldrig vem som beställt vad! Lika bra som hans minne var hans matematiska snille. Allting i huvudet och alltid på pricken rätt!

  43. Anonym skriver:

    Jag åt massor av gånger hos kinesen på torpgatan. Minst två ggr per vecka. Han hade jättegod mat. Det här var på 70-talet alltså.

  44. stinamans skriver:

    Jag skrev en kommentar, men det försvann så jag skriver igen. Jo, kinesen på Torpgatan. Jag var där ofta på 70-talet. Det var alltid mycket folk och väldans god mat. Inget nattöppet mig veterligt. Det var i mitten av 70-talet alltså och så tråkigt att det spårade ur.
    Visst öppnade ägaren sen kinesen på Drottninggatan, den nära motorvägen?

  45. Bo Börrefors skriver:

    En kväll med enstaka blaskiga snöflingor och svängande gatlyktor var undertecknad där med en dam. Vi injagade respekt i källarmästaren när vi beställde in grönt te till vår kvällsvard på ett par vårrullar vardera. Eller var det förundran vi väckte? Studielånen var i alla fall uttömda. Vi var främst ute efter lokalens värme och lilla hemkänsla. Snöblandat regn över stadsgatorna en senhöst, dåligt klimat för billiga italienska lågskor och vi tryckte sygga hossor och fötter mot elementet. Malmösnuva och feber.
    Stan var då den gången en plats på planeten där grönt te hölls som absolut icke drickbart. Herregud, snart skulle vi ut i igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s