Kjell och hans brallor (Engelbrektsboden på Väster)

Publicerat: 4 mars, 2011 i Gamla väster, historia, hus, jeans, koreaduffel, malmö, mods, sunar, Uncategorized

 

 

Kjell och hans brallor

I ett gathörn på väster låg det en gång ett litet blått hus. På fasaden hängde det för inte alltför länge sen ett par brallor. Ett par jättelika jeans i storlek: JMXL. (Jäkla Massa X-tra Large). Nu känner de flesta Malmöiter över 50 igen sig.

Denna Fredag blir det modeblogg! Nä inte riktigt, men närmre än så här lär jag aldrig komma. Men några rader om Kjell och Engelbrektsboden, sunarnas, modsens och knegarnas leverantör av slitstarka billiga moderiktiga kläder, får det bli. Engelbrektsboden, en 114 kvadratmeter handelsbod i ett blått, åtminstone på 60-70 talet, tvåvåningshus på Väster. Här öppnade Einar Wesén butiken som började som en handelsbod för yrkeskläder och slutade som köpcentra och fastighetsbolag.

Men först backar vi lite i tiden. Till kvarteret Stjärnan på hörnet av Landbygatan och Engelbrektsgatan, här låg Göta Kaffe & Theförsäljning i början av förra seklet. En kaffebod där det såldes förutom kaffe och porslin, diverse charkuterier, kol, koks och ved. Lokalen togs över 1909 av cigarrhandlaren intill när Göta flyttade. Göta Kaffe kan man än i dag besöka på Amiralsgatan, där man fortfarande saluför porslin och mal kaffe i de gamla kvarnarna från Väster. Cigarrhandeln försvann och boden blev ledig. Rörelsen som kom att ta över det lilla blå huset blev på sin tid helt unik.

Den unge Einar hade som många andra duktiga affärsmän gått i den bästa handelshögskolan i landet, nämligen Möllevångstorget i Malmö. Här hade han som ung börjat nasa filtar till arbetarna i kvarteren runtomkring. En dag fick han nys om den gamla cigarr- och kaffeboden och slog till. 1926 öppnar han sin handelsbod och namnger den efter gatan. Engelbrektsboden. Butiken låg perfekt på Väster, mellan stans södra arbetarkvarter och hamnen med Kockums, tänkte Einar. -Här fanns det gott om gubbar som behövde paltor att jubba i. Einar gifter sig en septemberdag 1928, och under trettiotalet började han sälja yrkeskläder, i parti och minut. Affärerna gick lysande så efter ett tag så slog Einar på stort och startade Malmö Yrkeskläder och kunde nu titulera sig grosshandlare. Det gick några goda år och det kom barn. Till pappas stora glädje visar sonen Kjell tidigt intresse för affärer. Och nu börjar det roliga:

Det är femtiotal och Kjell har slutat skolan. Pappa har sålt inhemska jeans, eller som man sa nitbyxor eller blåbyxor, i några år, tänkta som arbetskläder. Men som sagt nu var det femtiotal och tiderna var nya. Ynglingarna blev ungdomsgäng. Schlagern byttes ut mot Rock n roll. Amerikanarna var hjältar och nitbyxorna kallades nu för Jeans. Det rådde importstopp på amerikanska jeans. Men den driftige Kjell lyckades hitta en belgisk fabrikör som sydde amerikanska jeans på licens. Kjell anade vad som komma skulle och ville därför ha ensamrätt på de belgiska brallorna. Leiba var märket. Belgarna funderade lite innan de kom med skambudet till ynglingen från Malmö : -Om du säljer 3000 par på ett år så ska du få som du vill.
Vad belgaren inte fattade var att den lille Kjell från Malmö redan hade sett att Kåbbojsarfilmerna, James Dean och Rock n Rollen hade börjat leta sig in i de malmöitiska ungdomarnas värld. Det blev precis den marknadsföring som Kjell behövde, och den kom exakt när den skulle. –Yes box ållrajt, sa Kjell och åkte hem,- Nu ska di där belgarna få se på fanken. I konkurrens med bl.a Algots, som också sålde blåbyxor vid denna tiden, skulle han alltså nå denna hiskeliga siffra. Tretusen par…

-Avvaddåddå?, tyckte Kjell och sprutade iväg 54 000 par över disken i den lilla boden på väster! Alltså 240 par om dan redan första året!

(Algots, förresten? Amerikanska Jeans hette saker som Lee, Wrangler osv. Det var tuffa amerikanska namn. Leiba var väl lite sisådär, men Algots! Hur kunde man kalla ett par jeans för Algots? Fast idag är det värre: Acne? De kan ju lika gärna heta pormask!)

I början av sextiotalet fanns det långt gångna planer på den så kallade Engelbrektsleden. Kommunen skulle bredda hela Engelbrektsgatan och bygga en helt ny genomfartsled genom det gamla väster. Man hann riva några hus innan protesterna blev för stora. Engelbrektsboden var ett av de första husen som rök. Här skulle det bli bussterminal. Av Genomfartsleden blev det intet. Tomten blev ett av Malmös åtskilliga bombhål. Det skulle dröja ända till 1989 innan man bebyggde tomten med en kontorsbyggnad.

Det började bli trångt i den lilla boden där Kjell sålde Lee för 27 kronor paret. 1964 går pappa Einar bort och Kjell byggde sig en ny stor butik några hundra meter därifrån. Samma år flyttade man in i Nya Engelbrektsboden på Gibraltargatan. Nu hade man skrotat den gamla köpmansdisken och infört nymodigheter som självbetjäning och nummerlappar

Alla klädde sig här. Hit fick man gå med morsan när barnbidraget kom, kläderna var både slitstarka och överkomliga. Jag minns mina första jeans härifrån. Första gången man drog på dom så kändes det som om dom var sydda av masoniteskivor. Detta var innan man kunde  köpa byxor som ser begagnade ut redan i affären. Syrran låg på golvet och åmade sig i fuktiga brallor, med en plattång försökte hon dra upp gylfen. Brallorna satt som om de var målade på kroppen. Modsen köpte sina koreadufflar här, som de sen klottrade ner med bandnamn och diverse budskap. Sunarna, det var de som i hobbexkatalogen kallades för motorburen ungdom. Dom ekiperade sig också hos Kjell, och försökte alla se ut som James Dean. Och så de vanliga knegarna som köpte kläder att arbeta i. -Alla hade ju jubb på den tiden.

1973 sålde Kjell rörelsen som flyttade ut till Fosie. Men det är en helt annan historia. Han sadlade om och startade 1999 fastighetsbolaget Myrko som idag driver E-center. Sunarna och modsen har gått i pension och jättebrallorna har plockats ner. Nu handlar Kjell med butiksfastigheter och går klädd i kostym. Men allt började med ett par Leiba i den lilla boden på väster.

Stephan

Annonser
kommentarer
  1. pbloggen skriver:

    Underbart!
    Det är fredag, jag har semester och en väninna rekommenderar mig att titta in på din blogg. Kan en morgon bli bättre!

    Tack för rolig och intressant läsning!

  2. Arne skriver:

    Återigen en intressant del av vår egen Malmö-historia. Här lär man sig.

  3. Marre Wirén skriver:

    Kul och intressant att läsa.

  4. Anne-Lie Kronohage skriver:

    Tänk att brallor kan ge en så intressant histoia!

  5. Micke skriver:

    Vem köpte väl inte sina första jeans på Citadellvägen i min generation (som var lite för unga för Gamla Väster-epoken)

  6. Benny Karlsson skriver:

    Den här fredagsbloggen håller på att bli veckan höjdpunkt, trode väl aldrig att man skulle börja läsa bloggar. Ett klart hot mot Blondin-Bella, Kissie och kompani ;).
    Jodå visst var man på Engelbrektsboden och handla när man var påg men sen blev det Gul o Blå som gällde, där handlade man sina första V-Jeans, ja det var tider det.

  7. Kent Olsson skriver:

    Härlig historia om Engelbrektsboden och Kjell. Jag som många andra har köpt Jeens i den boden. Minns du vilket nummer boden låg på.

  8. brydebjer skriver:

    Du kan det här!! Heja Stephan.

  9. Christina skriver:

    Stephan, du är en gudabenådad berättare, som åter igen levandegör ett stycke Malmö
    för en inflyttad lundabo. Fredagarna kommer hädanefter att ägnas åt en stunds underhållande bloggläsning.

  10. Janet skriver:

    Håller med Annelie, tänk att historia om brallår kan va så intressant;) jag minns endast Fosie, där handlade vi 99% av mina kläder, bl.a. V-jeansen o mina favvisar m märket Trotter 😉

  11. Anna Opazo skriver:

    Ja, längtat efter fredan har jag alltid gjort. God mat och dryck. I ungdomen även ett varv på dansgolvet. Nu är fredans höjdpunkt att läsa din blogg. Det är härligt att bli påmind om hur det var en gång.
    Tack Stephan för underhållande läsning!

  12. Petra skriver:

    Vilken rolig blogg Stephan ! För en historienörd som mig är detta riktigt kul läsning 🙂 sluta inte med detta, du har riktig talang för att berätta historier. Men hur kan du allt detta? Läser du på om det innan du skriver eller vet du allt detta innan?

    Kram Petra

    • malmohus skriver:

      Tack Petra! Jag har en massa små malmöhistorier i huvet. En del har jag hört, andra har jag läst, och några har jag själv upplevt. Fast ibland måste jag kolla årtal, husnummer och sånt. Kram

      Stephan

  13. Sally skriver:

    Härlig historia, Stephan! Jag förknippar Engelbrektsboden med en grön lodenrock som jag fick (efter tjat) när jag gick i mellanstadiet. Vad skulle jag med en sån till undrar jag såklart nu. Den vägde flera ton, torr som våt, men när det regnade luktade man dessutom exakt som vår våta golden retriver…hu.

    • malmohus skriver:

      Tack, Jag hade ett par lovikkavantar en gång. När dom blev våta blev dom en halv meter långa och luktade likadant, våt hund.

      Stephan

  14. Helen skriver:

    Hahaha…. Här har man handlat jeans. Kommer du ihåg att de hade felsydda som var billigare? De fick jag handla. Helen

  15. M-L skriver:

    Vilken skön historia.. Hade ett samtal med Susanne (släktingen) för någon vecka sen just om Engelbrektsboden… Tack för att vi nu inte längre behöver undra om det….. 🙂

  16. Tanja skriver:

    Superrolig blogg! Just detta lilla kåseri påminner mig om min farfar som hade en butik som hette Broadway (eller Bråddvajj som han själv uttryckte det) där utsvängda jeans och dufflar var högvilt på den tiden det begav sig. Min pappa fick agera försökskanin och se om kläderna gick hem hos ungdomarna på skolan. Han fick även agera modell i butikens katalog. Det enda som finns kvar nu är just katalogerna och min pappas minnen då min farfar gick bort 2007. Vore roligt att höra om någon annan minns Broadway och har någon rolig historia att berätta därifrån!

    Ser fram emot nästa inlägg!

  17. GUNSAN skriver:

    FANTASTISKT! ALLT FRÅN GAMLA MALMÖ EMOTTAGES TACKSAMT! nOG MINNS MAN ENGELBREKTSBODEN MED EN BLANDNING AV GLÄDJE OCH SORG, SOM SÅ MYCKET ANNAT FRÅN GAMLA MALMÖ. eNGELBREKTSBODEN VAR JU DET ENDA STÄLLET SOM SÅLDE JEANS I EN PRISKLASS SOM MOM MOSSAN GILLADE.

  18. robban skriver:

    Skall visserligen inte säga emot ett så grundligt och läsvärt vetande, men visst hade väl Engelbrektsboden adress Gibraltargatan. Eller var det bara att man hade ingången från den gatan. I alla fall brukade jag o kompisen hoppa över en och annan lektion för att åka ner å fika i deras fikaautomat. Stans billigaste kanelsnäckor.

  19. Även om jag redan visste hela historien så är det otroligt härligt att läsa. Jag är inget annat än stolt över min morfar 🙂

    Tack så mycket!

    /CW

  20. Cecilia Wesén skriver:

    Hej Stephan och tack för en trevlig blogg!

    Blir också glad över de många positiva kommentarerna efteråt.

    Mvh Cecilia Wesén

  21. Mats skriver:

    Fantastiskt! Drunknar i minnen.

    En gång sålde Boden ljusblåa täckjackor och på måndagen var hela skolgården blå!

  22. Ronny skriver:

    Hej där
    Kommer ihåg både Engelbreksboden(Engelbreksgatan) och Broadway vid Triangeln. Dom sålde dessa sköna silkesskjortor som var så populära på 50 talet, själv hade jag en ljusblå.Att gå in i butiken på Engelbrektsboden var ett himmelrike, Trångt var det och ”lukten” kommer jag ihåg än i dag. Jag jobbade i La Rosita blomsteraffär, bara ett par 50 meter från butiken. Det var tider, det

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s