Lachmanns bad (Badhuset på Föreningsgatan)

Publicerat: 18 mars, 2011 i badhus, föreningsgatan, historia, hus, lachmann, Lugnet, malmö, studioteatern, Vattentorn

 

 

Lachmanns bad

Vi är i de södra utkanterna av Malmö och står på en grusväg med blicken söderut och ett växande Lugnet i ryggen. Grusvägen förenar södra delen av stan med den östra. Framför oss har vi en av stans nymodigheter, Direktör Lauritz Lachmanns badhus. Grusvägen är Föreningsgatan och året är 1902. Bakom sitt eget bostadshus från 1882 har den gode direktören här låtit bygga ett badhus för att ge Malmöborna möjligheten att njuta av ett sötvattensvarmbad. Lachmanns bad- och ångtvättinrättning på Föreningsgatan 18 i norra delen av Kvarteret Örnen.

Lauritz anlitade domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin för att rita badet. Wåhlin hade nyss avslutat arbetet med tingshuset på Kungsgatan och hade tidigare ritat bl.a Hippodromen. Badet och tvätten bestod av en fyra- nästan femvåningsbyggnad i vit puts och två dekorerade portaler ut mot Föreningsgatan. Lachmann vill skapa ett folkbad, ett bad för alla. Men det var såklart stört omöjligt att låta simpla arbetare bada tillsammans med finare folk. Det skulle aldrig gå för sig. En nästan-femvånings-byggnad blev därför lösningen. I gatunivå hade man badet för arbetarna, andraklassbadet. En trappa upp fanns förstaklassbadet för de medborgare som hade valt lite bättre föräldrar. På tredje och fjärde våningen drevs det tvättinrättng. Genom ett snillrikt rörsystem kunnde man utnyttja varmvatten och ånga till max i både tvätt och bad. Överst på nästan-våningen hade man slutligen ett eget litet vattentorn. In alles 19 meter högt.

Hit kom man alltså för att bada, inte för sitt nöjes skull, utan för att bli ren och för att behålla hälsan.
Man betalade 25 öre i inträde i luckan och fick passera vändkorset i entrén. I priset ingick handduk och tvättning å rygg medelst tvål och borste. Rena och nyskurade på ryggen kunde de på andra våningen även ägna sig åt friskvård. Här hade man förutom badet sk elektriskt bad, högfrekvensbehandling och styrketräning. Vid denna tiden hystes höga tankar om vad som kunde åstadkommas med den märkliga elektriciteten. Förutom att sprida ljus så kunde den säkert bota krämpor. Det elektriska badet var i princip ett värmeskåp, en trälåda med lucka. Man klev in i lådan, stängde luckan och stack ut huvudet genom ett hål i toppen. På insidan satt det massor av glödlampor monterade på innerväggarna. När alla lamporna hade tänts blev det rejält varmt i den lilla boxen och man svettades ut sina krämpor i den kombinerade solariet och bastun. Högfrekvensapparaten var en apparat med glaskolvar laddade med ström, dessa gav en serie el-stötar när de vidrörde huden. Man masserades med ett sprakande och gnistrande och kunde bli botad mot både gikt och flint. Jag har testat några gånger det är synnerligen smärtsamt. Men å andra sidan har jag varken fått flint eller gikt, så vem vet?
Vid denna tid fanns det en läkare och uppfinnare vid namn Gustaf Zander, denne var liksom Lachmann intresserad av friskvård. Zander uppfann den medicinskt mekaniska fysioterapin och konstruerade mekaniska styrketräningsmaskiner för sin terapi. Det sattes upp några maskiner på andra våningen och de två hade skapat Malmös första gym.

Laurits blev så småningom också bekant ned Axel Danielsson, tidningen Arbetets grundare. Han behövde en lokal till Kooperativa förbundet PAN.  Axel lyckades övertala direktören att hyra ut bottenvåningen i sin bostad till de socialistiska pioniärerna. Det ena gav det andra och Solidar kom så småningom att driva tvätteriet.

Årtionderna kom och gick. Badet byggdes om och ändrades några gånger. Men grundtanken var densamma hela tiden friskvård och bad för Malmöborna. Hit skickade skolorna sina klenaste och blekaste ungar för att de skulle få lite sol. Dom gick till Solfröken och fick ligga och grillas i lila kvartslampor. Nåt bad blev det inte, det var för kul. Men de nybelysta arbetarungarna blev pigga och redo för nya bus på malmös bakgårdar.

På sjuttiotalet avvecklades badet och blev en del av området som man lät förfalla på 60-70 talet för att motivera rivningarna. (Författarens slutsats)

Det stod tomt länge men utnyttjades ibland som både festlokal och galleri. Stadens punkare kallade huset ett tag för Ockupationshuset, men mycket till ockupation var det inte. Som en av tuppkammarna säger: ”Vi ockuperade det huset lite då o då..även om det var korta stunder och inte varje dag”  De korta stunderna var mest timmarna innan konserterna på Fredmans, då det skulle drickas Tirnave så man blev lite lagom punkig till kvällen.

1984 kom Studioteatern till badet och det blev nykter aktivitet i huset igen. Man hade rivit husen runt om i kvarteret 1980-81 men sparat badhuset och Lachmannska huset med portalerna ut mot gatan. Dessa var ju Q-märkta precis som Kinesen på Torpgatan. Teatern med Ronny Danielsson i spetsen gjorde huset och gården till sin scen och reste en läktare på gården och körde bl.a Tolvskillingsoperan med Lars Wäringer i rollen som Mackie en hel sommar. Grannarna som kunde se föreställningen från sina fönster, hängde i fönstrena och hade första parkett. Detta utnyttjades:
Vid trotoaren stod där en telefonkiosk. Det var ingen som förstod att den hörde till stycket förrän det ringde i den när Mackie skall hängas i slutet på föreställningen. I högtalarna på klingande malmöitiska: ”-Hallå! Detta är fru Svensson, jag bor på andra sidan gatan. Nu har ni hängt den stackarn kväll efter kväll hela sommaren, kan han inte slippa i kväll, för en gångs skull?”
Applåder, visslingar och jubel.

 

Foto:Arne Wirén

1988 började man bygga igen i Kvarteret Örnen. Sydsvenskan skriver ett par artiklar och intervjuar arkitekten Söderberg: -Utgångs-punkten för mig var att bevara så mycket som möjligt av det gamla. Men bara om det var vackert! Och särskilt vackra var husen mot Mjölnaregatan. Men i sann Malmöitisk anda rev man husen längs Mjölnaregatan. De gick inte att rädda. Dvs det blev dyrare än vad Skanska hade lust med. Men! Ulla Söderberg fick sin vilja igenom och fick rita några av de nya husen med hjälp av de gamla fasadritningarna. Alltid något. Tack för det Fru Söderberg.

Både badhuset, portalerna och Lachmanns bostad står kvar än idag, om än hårt renoverade. Baduset är i dag Brf Örnens gemensamhetslokaler och i bostadshuset utmed gatan bor där nu en vaccinationscentral. Utanför rusar tusentals bilar förbi på Föreningsgatan varje dag, och väldigt få tänker på att här bakom portalerna badade Malmöiterna enmansbastu, solade sig i lampor och tränade på gym för hundra år sedan. Så sådant är långt ifrån nytt, i alla fall i den här stan.

Stephan

Annonser
kommentarer
  1. Kajsa skriver:

    Wow… Jag har minnen från det där huset! Dels från 1:a våningen ut mot gatan där ett av de stora fönstrena explo- eller imploderade under en höst- eller vårstorm. Precis när jag gått förbi. Det blev en snackis under säkert ett par timmar (det var väl så länge man kunde hålla fokus på något annat än sig själv på den tiden). Och Jag var med i Tolvskillingsoperan. Varenda kväll hela den sommaren. Kul att få lite mer detaljer om husen man har härjat i eller kring. Jag förstår varför bloggen ligger högt rankad. Det är en välförtjänt ranking. Jag ser fram mot fredagmorgnarna och ett nytt inlägg från dig.

    /Kajsa

  2. Tina R skriver:

    Stephan!
    Tack än en gång för rolig o trevlig läsning! Detta är ju lite extra skoj, för det är just där jag bor! Mao, så har du stått nedan för mina fönster o fotograferat (den översta bilden, och i den undre bilden skymtar man mitt hus). Jätteroligt att kunna berätta för Gustav, vad som hänt o vad som varit i hans kvarter!
    Som jag sagt innan, Stephan, detta skulle du gjort för längesen, så glada vi är för att du gör det, skriver o ger oss detta!!
    Kram

  3. Arne skriver:

    Alltså, här lär man sig! Vecka efter vecka, och på ett verkligt underhållande sätt. Man kan hoppas det så småningom blir en bok av det hela, som man kan förära barn, barnbarn och de som fortfarande ser negativt på FB.

  4. Micke skriver:

    Kul läsning med tanke på att jag bodde i huset där Riksbyggeloggan syns mellan 1994 och 2001 under den tiden hade vi ett antal fester och barnkalas i ”badhuset”.

  5. Kent Olsson skriver:

    Hej Stephan. Alltid lika roligt att läsa om olika hus historia. Speciellt på ditt sätt att berätta på. Lite fakta och mycket levande folklig historik. Studioteaterns pjäs Tolvskillingoperan satt jag och min familj och såg just där. Min äldste son Jerry, var inte med i just den föreställningen eftersom han just då spelader med i ”Varför är det så ont om Q?”
    Just Studioteatern hadde många föreställningar utomhus. Historien om badhuset var helt nytt för mig, men man är så länge man lever.

  6. Anncha M skriver:

    Som liten fjortispunkare höll jag och mina vänner mycket till på ”ockupationshuset” under en period. Särskilt i bastun. Minns att man på väg upp till bastun passerade en stor (gigantisk) kakelbeklädd sal med en massa tvätthon på rad..minns också att det gav en ”spooky” känsla om svunna tider. Uppe i taket råkade jag också hamna en gång, i tornet..tillsammans med ett helt gäng förvånade duvor! Det var när poliserna skulle sjasa väck oss därifrån. Ni kan tro att det var en ”lide ball” upplevelse när man var en sisådär 14-15 bast! 🙂 Tack Stephan för mycket intressant läsning!

  7. Roland Larsson skriver:

    Hej Stephan!
    Alltid lika kul att höra lite intressanta historier från det gamla Malmö. Särskilt om det är så här välskrivet! Har hört att tornet som finns kvar ska byggas om till lägenheter. Ja, då har vi alla våra privata bad.
    Lauritz Lackmann var tydligen en man som vurmade speciellt för malmöbornas tillgång till bad. Han arrenderade bl.a. Folkbadhuset i Malmö, men staden tyckte inte det var lämpligt att folkbad drevs som enskilt affärsföretag.
    http://www.brfgasklockan.se/Ur_Sallskapet_skanes_arsbok_1930.html

  8. Soffie skriver:

    Äntligen hittat hit. Rolig läsning. Speciellt som jag bodde på Örnen från 88-96. Även jag såg Tolvskillingsoperan på tomten. Då bodde vi i Falken på andra sidan Mjölnaregatan. Sen har jag många släktingar som bodde på lugnet både på min farmor o farfars sida. Så jag är väldigt glad åt din blogg helt enkelt. Tack för den!

  9. Bibbi Kruuse skriver:

    Tack Stephan! Mycket trevlig och upplysande läsning. Du skriver att du själv provat de där högfrekvensapparaten säger du. Vardå? Kan man prova den i denna anläggningen eller har du testat i utlandet eller? Påminner ju om de ”Turkbad” som man ser i gamla amerikanska filmer där ångan pyser runt huvudet på folk:)
    Är det någon del från det gamla som visas upp idag eller är det helt avstängt för allmänheten? Skulle varit kul att få se.

    • malmohus skriver:

      Nä tyvär Bibbi, så kul är det inte.
      Högfrekvensapparaterna har funnits för hemmabruk också. Dessa kunde de riktigt välbärgade köpa. Jag har en i min ägo, inköpt på skolgatan 1922. Dock inte av mig.

      Stephan

  10. Anna Opazo skriver:

    Stephan, varför har jag inget bokförlag? Hade jag haft ett så vore du den första jag skulle publicera.

  11. Christina skriver:

    Stephan, du har gjort det igen! Ett stycke malmöhistoria, som levandegör husen från förr.
    Framstår klart dåtidens skarpa klassgränser att fundera på. Betalade även nedre bottens badare 25 öre, en jättesumma för en arbetare på den tiden?

    • malmohus skriver:

      I Sällskapet skånes årsbok från 1930 kan man läsa en liten artikel om badet, jag citerar: ”Kostnaden i seklets början var 25 öre vilket skulle erläggas vid luckan och därefter passerar man genom en räkneapparat”
      Man ska ha i åtanke att de flesta arbetarfamiljer nog inte hade råd att bada, och de som gjorde det nog inte gjorde det särslkillt ofta.

      ”Känner jag mig smutsig, så tar jag mitt årliga julabad”

      Stephan

  12. Dan Svensson skriver:

    Hej Stephan! En jättefin blogg som jag ska rekommendera till mina vänner. När jag läste om badet på Föreningsgatan så kom det upp minnen från då jag bodde på Spångatan 5. Det var Mjölnargatan rakt ner från Föreningsgatan och tvärsöver Spångatan som vi bodde. Jag och en kamrat, vi var 7-8 år gamla, satt ibland på hörnet av Mjölnargatan och Föreningsgatan och åt salt lakrits som vi köpt på Dagnys café. Caféet låg i huset innan badet, räknat från Mjölnargatan. Området var vår lekplats. Lakritsbitarna sprang vi ut och lade på spårvagnsspåren så att de skulle bli tillplattade av spårvagnens hjul. Sedan tyckte vi att de smakade lite godare. Det var en övergångstid just då. Jag var i den åldern då man sakta börjar ”se” hur världen verkligen ser ut och skimret försvinner. Malmö byggdes ut och vi flyttade till nya hus 1956. Tack Stephan för mycket intressant läsning. Mvh Dan.

  13. Miranda Lundbwrg skriver:

    Hej jag vill bara säga att ni har lite tur, för jag är en av döttrarna till familjen som bor i det huset jag bor där Föreningsgatan18 B <3<3 fråga saker till mig jag vet ju hur det ser ut inuti 😀

  14. Kan lägga ut lite bilder hur det ser ut om ni vill det, e kul att ni har en webb om min mammas och pappas hus 😀 <3<3

  15. Jag blir bara ledsen när jag ser stora tornet, när det sprängdes nu håller det på att renovera det typ 😛

  16. Har bott här sen jag föddes :S typ

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s