Mordet på sheriffen. (Olgas i Pildammsparken)

Publicerat: 15 april, 2011 i fik, historia, hus, malmö, pildammsparken, Uncategorized, Vattentorn

Mordet på sheriffen.

Fredag igen, då går vi på krogen. Idag besöker vi Olgas i Pildammsparken. De flesta Malmöiter vet att det heter Olgas, i alla fall i folkmun. Men vem var Olga? Och vad hände i källaren den där sommarnatten?
Slår vi idag upp Pildammarna i historieböckerna, ja ni ungdomar kan ju googla det, så handlar de mesta om Baltiska Utställningen 1914. Så den lämnar jag därhän så länge, liksom att dammarna var Malmös vattenreservoar från slutet av 1600-talet till en bra bit in på 1800-talet. Istället hoppar vi till i början av förrförra sekelskiftet. Då låg där ett koloniområde  alldeles öster om dammarna vid nuvarande sjukhuset. På kullen med vattentornet från 1904 låg Malmö friluftsteater. Teaterdirektören hette Anders Hellqvist. Han skulle sedermera bli både Folkets park-chef  och Barnens dag-general i Malmö. Hellqvists lillasyster Olga som också var en begåvad skådespelerska och komiker hade givetvis en plats i ensemblen på friluftsteatern. Där roade även en ung påg från Mjölnargatan vid namn Edvard Persson  publiken. De båda medverkade senare tillsammans i flera filmer. Bl.a i Kalle på Spången där hon passande nog spelade Hortensia Kraft, spritkassörska på Spången
Två år efter Baltiska utställningen började man anlägga parken. Men ett världskrig ställde till det så den stod klar först 1920. Då öppnade Ida Haraldsson ett kafé i ett litet hus vid sidan om kullen. Här hängde skådespelarna mellan repetitionerna och när det var förställning så utspisades publiken här. Dessutom var seglarna på dammarna flitiga besökare. Jo, man seglade på dammarna då.
Teaterdirektörens lillasyster Olga Hellqvist var inte bara den största skånska komikern vid denna tiden, hon var dessutom en lysande kallskänka på Concordia. Med lite hjälp av sin bror så tog hon över Teaterkafét efter Ida 1930.
Olga drev kafét fram till december 1954, då hon dog. Malmöborna kallade redan då kafét för Olgas Kafé och fotsatte med det, även efter att det omvandlats till restaurang. Så fick det också heta officiellt. Åtminstone tills Fransmannen  och krögaren Bernard Vanel tog över. Då blev det Chez Olgas. Fransman som han var, gjorde han restaurangen till en krog för hela familjen.

Natten till måndagen, helgen efter midsommar 1976 stod Krögare Bernard Vanel nere i källaren på Chez Olga tillsammans med sin hovmästare och jobbade undan helgens sista arbetsuppgifter. De hade städat färdigt i köket och torkat av alla arbetsytor. De hade räknat kassan och summerat en bra helg. Vädret var ju fint och det hade varit gott om folk på terrassen. Resten av personalen hade fått gå hem för dagen. Nu var det bara ett par beställningar till som skulle gås igenom. Båda var trötta men väldigt nöjda. Plötsligt så stelnar männen till och tittar frågande på varandra. Någon rör sig uppe i den tomma restaurangen och är på väg ner för trappan. -Inte nu igen! viskar Vanel och gör sig beredd på strid.

Flera gånger tidigare hade det nämligen varit inbrott i restaurangen och Vanel hade vid några tillfällen lyckats övermanna tjuvarna och överlämna dessa till ordningsmakten. För detta hade Malmöpolisen utnämnt honom till Sheriff och gett honom en stjärna och en utmärkelse. Sherifftiteln fick han som det hette: För sin vilja och mod.
Nu stod han där igen beredd att gå i kamp och med både vilja och mod försvara sig och sin dagskassa. Stegen i trappan närmade sig kvickt. Både han och hovmästaren stod på helspänn. Plötsligt rusar två män in i källarlokalen. Den ene inkräktaren riktar en pistol mot den unge krögarsheriffen och skjuter!

Bernard Vanel blev 35år.

Jag hade precis börjat sommarjobba uppe i småland när jag nåddes av nyheten om mordet. -Tänk att någon hade skjutit ihjäl någon hemma i Malmö, på riktigt,  …med en riktig pistol! Funderingarna var många. Min verklighet blev som på TV och jag blev ständigt påmind av mina småländska kusiner att jag kom från Sveriges Chicago. Idag är skottlossning i Malmö tyvärr vardagsmat. Så för dagens unga kan det kanske vara svårt att förstå vilket intryck denna nyhet gjorde på en Malmöpåg på sitt fjortonde år, matad med Baretta och Kojak.

Mördarjakten som följde blev lång och utan önskat resultat. Vad var det man letade efter? Beväpnade simpla inbrottstjuvar? Eller en iskall hämnare? En av teorierna var att någon av de tjuvar som Vanel tidigare satt fast nu hade kommit tillbaka för att hämnas. En annan teori som gick längre var att det hela var ett rånmord och att hovmästaren som bevittnat mordet var den som låg bakom. Han satt t.o.m anhållen ett tag men släpptes igen så småningom.
Man sökte självfallet efter pistolen i Pildammarna, som i princip ligger utanför dörren av restaurangen. Ingen idag vet varför man inte hittade den då.
Men 1984 blev ett svårt och intressant år för dammarna. Av någon anledning som jag inte minns så blev vattnet mer eller mindre förgiftat. Det var något med mördaralger tror jag. Fisk och fåglar dog som flugor. I vilket fall som helst så bestämde man sig för att tömma den stora dammen på vatten, vilket man också gjorde. När den torrlagda dammen blottade sin lerbotten dök det upp en del märkliga saker. Förutom en förmögenhet i tomflaskor så hittade ett par pågar en skarp odetonerad granat. Men man fann också pistolen som förmodligen hade bragt Vanel om livet. Någon hade slängt vapnet i dammen alldeles utanför Olgas. Pistolen skickades till kriminaltekniska anstalten i Stockholm. Men, våra kära dammar hade i åtta år gjort ett gott arbete när det gällde att undanröja bevisen. Vapnet var alldeles för rostigt för att provskjutas och alla eventuella fingeravtryck var borta för länge sedan.

Idag ägs Olgas av Bloom in the park och drivs av Ivy Vidal. En duktig och ambitiös man. Restaurangen heter numera Bloom och har som sagt renoverats och bytt ägare några gånger genom åren. År 2007 gjorde man en totalrenovering och byggde om fullständigt. Allt det gamla revs ut och interiören är nu sparsmakad men exklusiv. Designad av formgivaren Jonas Lindvall. Men det yttre är sig likt fortfarande och Olga och Edvard ser man ibland på tv. Vanel lämnade en änka och en historia efter sig men mördaren och hans kumpan gick fria och brottet preskriberades 2001.

Stephan

Annonser
kommentarer
  1. Petår skriver:

    ÄNTLIGEN fredag igen!!! Hur bra som helst.

  2. Öbbe skriver:

    En skön historia som vanligt Stephan. Jag hörde det pratas om att en tidigare ägare till Möllan var den där hovmästaren som först var misstänkt. Sant , eller inte. Hörde en del annat också, men med tanke på att detta inte ligger evigheter tillbaka i tiden lämnar jag det där hän.

    /Öbbe

  3. Minghetti skriver:

    Tack Stephan! Du förgyller verkligen mina fredagsmorgnar!

  4. Janet skriver:

    Intressant läsning, som vanligt! En del kändes igen men tänk, inget minne alls av mordet! Olgas kommer att förbli Olgas i min folkmun 😉 Kraum

  5. pbloggen skriver:

    Gott kaffe och en bra historia, nu är det FREDAG!
    Tack, det är härligt att lära känna mitt Malmö här hos dig.

  6. Arne skriver:

    Berikande som vanligt. Måste bli många timmars research för dig, för att kunna få ihop dessa udda historier.

  7. Petra skriver:

    Hej,
    intressant sida! (fick tipset från Halldor i fb-gruppen). Men preskriberades brottet verkligen 1981….?
    mvh
    Petra, frilansande besserwisser

  8. Bo Rydebjer skriver:

    Lysande Stephan.

  9. Bloggbubbel skriver:

    Det där mordet missade jag helt, lyckligtvis… För min del kom den där chocken först när Olof Palme sköts. Klart det heter Olgas! Alltid…

  10. Camilla skriver:

    Tusen tack för dina utmärkta, intressanta och framför allt underhållande berättelser. Minns detta mord med en 8- årings minne. Växte upp på Möllan så det var mycket besök i Pildammarna för vår del. Mordet på Sheriffen var en läskig men spännande historia mellan oss ungar på gården. Antiklimax blev det när de tömde dammarna och fann pistolen…..Denna lilla historia ploppar fortfarande upp då och då när man nu besöker Pildammarna för att mata ankorna med barnen.

  11. TC skriver:

    Var ute och promenerade på botten när dammen var tömd. Farsan jobbade på GK. Man hittade faktiskt två pickadollor där utanför Olgas. Minns dock inte om man kunde härleda båda till något brott.

    Spännande historia, tack för trevlig läsning även denna fredag!

  12. mats eriksson skriver:

    tack för läsningen stephan,
    Kommer i håg hur de tömde dammarna, och skrönor om konstiga saker som de fann på bottnen. Nu väntar jag på spänning om du kommer skriva om ”pralinmordet” på Claes Nilsson (ClaesHallen). Ännu ett olöst mord, dock närmre dagens Malmö, 1994 tror jag det var. En märklig man, en ”institution” av prylar och antikt, och ett drastiskt mord..

  13. Kent Olsson skriver:

    Tack Stephan än en gång för en bra berättelse. Lika spännande varje vecka att se om det finns någon ny historaia om Malmös byggnadere och Malmöiter.

  14. Margita skriver:

    Tillbringat mången av min mormors födelsedagar på detta etablissemang under 70-talet men minns (tyvärr) inget mord. På den tiden åt jag djur men då serverades black & white och såserna var fantastiska. Tack för att du delar med dig Stephan!

  15. Tomas skriver:

    Jag föreslår att du kontaktar ett förlag redan nu för den kommande boken baserad på din utmärkta blogg. /Tomas

  16. Tobbe skriver:

    Riktigt intressant läsning om mitt gamla Malmö

  17. Benny Karlsson skriver:

    Intressant läsning som vanligt, Stefan.
    Kommer ihåg mordet, det var strax efter min 20-årsdag. Minns att det slogs upp väldigt stort i tidningarna den gången. Flera förstasidor. Idag hade det antagligen inte gjort nåt större väsen av sig.

  18. Jonas skriver:

    Helt underbart Stephan. När börjar du med rundvandringar till Malmöhus som du ser det?

  19. nicklas carlsson skriver:

    som liten på 70-80talet var jag ine ock såg tunnan som dær var vatten i!ock var inte tornet helt i koppar?jag saknar min gammla fødelsestad!men denna sida slæcker min længtan.ni e bæst!

    • malmohus skriver:

      Tornet byggdes 1904 och användes bara i tretton år. Numera är där galleri inne i tornet. Om det var en koppartank där inne det vet jag inte. Men det låter troligt.. Jag återkommer om jag får reda på något angående tanken.

      Stephan

  20. Monica Lindhe skriver:

    Vilka minnen du väcker. Du är bättre på malmöhistoria än släktforskning 😉

  21. Micke skriver:

    Denna historia hade mig gått totalt förbi har inget som helst minne av det mordet och kan inte heller komma ihåg att de tömde pildammarna fast jag bodde bara en bit därifrån. Tack för påminnelsen av dessa händelser.

  22. Christina Rydebjer skriver:

    Lysande berättarkonst. Spännande och otäckt, fångar ovillkorligen mitt intresse.
    Fredagens litterära höjdpunkt.

  23. Håkan Berlin skriver:

    Mycket intressant läsning om Olgas café. En del fanns i mitt minne sedan min far berättat om Olga. Vi gick dit varje första maj som en tradition och åt landgångar.
    Håkan Berlin

  24. Pär Brumark skriver:

    Återigen lysande!!!!

  25. Frida Fridh skriver:

    Kul att läsa denna story på Ditt oefterhärmliga vis:-)
    Minns att Göran Skytte skrev om detta…. och att den ”skyldige” skulle vara den person som Öbbe antyder ovan. Förutom att ha representationsluncher brukade jag fira min födelsedag (i juni) på Chez Olgas. Har för mig att de hade supergoda fyllda lövbiffar.
    /Frida

  26. Maya skriver:

    Åhh vad intressant 🙂
    Får kolla lite mer på dina andra inlägg!
    Kram Maya

  27. Jenny skriver:

    Shit! Har Olgas blivit ‘ljust och fräscht’? Hjälp…

  28. Håkan Fritz skriver:

    Som nämnts ovan, det finns handfasta rykten i den här stan om detta fallet, men bäst att inte sprida dem här.

  29. Göran skriver:

    Älskar att lapa i mig dessa historier om Malmö och dess profiler. Var och käka på Olgas med fassan nån gång på mitten av 70talet. Folk skulle väl dit o kolla var krögaren ble skjuten. Jag vet att sidan ska mer handla om husen o dess historia,men visst e det roligt att läsa om våra profiler också. De enda 2 jag minns e dinge David o Tage tosa.
    Tack för en trevlig läsning.

  30. Nils H Fredriksson skriver:

    Pildammarna, 70-tal. Det finns en sak som jag har funderat över skrämmande mycket, och som ska ha hänt där något år innan det omskrivna mordet. Jag talar naturligtvis om när Frank Frantiza räddade en get som höll på att drunkna i dammarna!

    Finns det någon som känner till vad som egentligen hände? Vad var det som fick den unge Frank att berått mod kasta sig ut i dammarna för att rädda geten? Och vad i hela fridens namn gjorde geten iute i dammarna? Ja, var kom den ifrån överhuvud taget? Och varför är Frank så tystlåten om händelsen nuförtiden?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s