Edvards bil. (Aga Faxius vid Citadellskajen)

Publicerat: 7 oktober, 2011 i aga, historia, hus, malmö, Uncategorized

Edvards bil.

Vänner! Så blev det till slut en fredagshistoria i alla fall, och skönt är det. Vad det gäller boken kan jag meddela att den just nu är ute och reser. Den besöker Berlin för formgivning och Linköping för korrektur. Själv sitter jag kvar i Malmö och klurar på bildtexter och nya historier. Får väl passa på att gratulera Tomas Tranströmer till ett fint diplom och en hyfsad slant. Grattis Herr Tranströmer, det var på tiden.

I mitt ivriga letande efter annat, snubblade jag en gång över en liten papperslapp i ett gammalt familjealbum. Lappen var handskriven och berättade om en pappa och  hans bil på 30-talet. Det fanns dessutom en liten bild på bilen. Min nyfikenhet tvingade mig att ta reda på vad det var som beskrevs.

Alvar Werder som var med när det begav sig berättade för Skånska aftonbladet att han hade varit på dans på Arena när de första smällarna hördes. Klockan var ungefär tio på kvällen när dansgolvet plötsligt skakade av en serie explosioner i närheten. Dansgolvet tömdes och alla sprang ut.

Arena låg ungefär där Sydkraft har sina kontor på Regementsgatan idag.

Borta vid Malmöhus flammade himlen röd av eld, det var något som brann. Det small och exploderade och stora brinnande projektiler for genom luften. Folk från Arena samlades ner vid sjön i Slottsparken för att därifrån beskåda eländet. En ung man, inkallad i flottan fick för sig att det var ett sabotage mot Kockums de bevittnade – De byggde ju krigsbåtar där. Ryktet dog dock innan det fått ordentligt fäste bland åskådarna. En polis var på plats och försökte skingra massan. Han hade precis lyckats flytta på Alvar och hans vänner när en brinnande projektil slog ner i vattnet alldeles där de nyss hade stått.

Föremålet som hade slagit ner var resterna av en sprängd acetylengastub. Det var Aga Faxius som brann och det var lillördag den 15 augusti 1934.

Under cirka tre timmar exploderade 250 tuber en efter en och en del for iväg som raketer. Några av dem flög brinnande flera hundra meter. En slog ner farligt nära slottet, en annan damp ned vid Suellsbron. En sträcka på 800 meter. Idag kan man beskåda resterna av en gastub som de har sparat på brandstationen på Drottninggatan.

Gustav Dalén ( han med Agaspisen och fyrarna) arbetade på AB Gasackumulator, eller AGA som man sa. Där tog han patent på en ny metod att lagra gas på flaska. Så kallad Dissousgas. Malmöpågen Gunnar Faxe som kom från en framgångsrik företagarsläkt i stan fick höra talas om Daléns gasprojekt. De fick kontakt och slog sig samman 1906. Resultatet blev en ackumulatorfabrik vid Citadellskajen i Malmö. G.C. Faxe AB

I början användes gasen mest till belysning på de ställen som inte fått elekricitet än. Det var dyrt och affärerna gick inget vidare. Men så kom något snille på att man kunde svetsa med gas. Detta satte fart på affärerna. Faxe slog sig även ihop med Franska Air Liquid och tog över Happachs såpfabrik på Friisgatan 19. Där började man tillverka gas och 1918 tråcklade man ihop ackumulatorfabriken med Air Liquid. Aga Faxius var fött. För detta byggde man en ny fabrik vid Citadellkajen mitt emot Malmöhus slott.

På fabriken tillverkades Acetylengas. Det var här pappan som nämns i lappen i albumet arbetade som chaufför. Han fraktade gastuber som han levererade runt om i Sydsverige. I väntan på leverans förvarades tuberna han körde omkring med på ett lager i anslutning till fabriken.

Nu stod fabriken i ljusan låga. På olycksplatsen hade polisen fullt sjå med att hålla nyfikna borta från farligheterna. Extra besvärligt blev det med den berusade mannen som envisades så med att ta sig förbi avspärrningarna att han till slut blev arresterad. Han var kontorist på firman och ville tvunget in i eldsvådan. – Men va fan, jag bara måste in och hämta en grej där inne! Envisades han. -E du helt galen karr, du ser väl att det brinner som houndan? Polismannen höll mannen i armen när han förklarade situationen. Men han slet sig ur greppet och sprang mot den brinnande byggnaden. Polismannen kutade i fatt, och fällde mannen med en regelvidrig glidtackling. Båda låg i en hög i gruset och värmen från eldsvådan fick dem att svettas. Kontoristen gapar och skriker. -För helvete, jag hade 5000 kronor liggandes därinne!  Han blir belagd med handfängsel och förd till Davidshall. 5000 kronor var en ansenlig summa – motsvarar cirka 150 000 i dagens penningvärde. Självklart undrade man var han fått pengarna ifrån. Men mannen berättade aldrig vad det var för pengar som hade gått upp i rök framför näsan på honom.

Edvard som pappan på lappen hette hade en dotter. Hon minns sin fars historia och berättade för mig hur han tog sig till fabriken för att se till att lastbilen inte fått alltför allvarliga skador. -Han var alltid så rädd om sin bil. -Bara lacken har klarat sig så…

Pappan var en av de uppskattningsvis 50 000 nyfikna sydvästskåningar som kom för att titta på förödelsen. (-Jag har aldrig riktigt förstått det fenomen att andras elände alltid har väckt folks nyfikenhet.) Många ville komma så nära som möjligt och tog därför vägen över Hönsabron, där Båtajönsson hyrde ut sina små ekor. Hönsabron var en rödmålad pontonbro som låg en liten bit ifrån där Hovrättsbron ligger idag. Det blev sån trängsel på bron att den höll på att sjunka!  Paniken spred sig så sakta när vattnet steg och folk blev blöta om fötterna.

Det rådde fullkomligt kaos i området kring fabriken,  folk var rädda, bilar krockade och när det small som värst fick de nyfikna panik.

Släckningsarbetet som utfördes, gjordes under extremt farliga förhållanden. De värsta någonsin i landet faktiskt. Explosionsrisken var mer än överhängande när hjältarna från brandkåren gjorde sitt jobb. Hela Malmös brandförsvar jobbade hårt och i Limhamn stod kollegorna i full beredskap. Fabriken blev helt ödelagd men man förhindrade lyckligtvis större skador på brandmän och nyfikna. Vid tvåtiden hade man släckt elden. Fönster i hela området hade krossats av tryckvågorna. Elden syntes ända ner till Höllviken. Tack och lov blev det bara några få lätta köttsår orsakade av flygande splitter från explosionerna.

Det lilla som stod kvar av fabriken jämnades med marken och istället byggde man en ny ute på Västkustvägen. Det var härifrån man sålde de berömda Aga-spisarna. 1962 var det dags för en ny flytt, denna gången bar det av till Spillepengen. Man bytte senare namn till Alfax Ab och är idag helt ägt av Fransmännen.

Vad var det som satte fyr på fabriken? Man tror att det förbipasserande ångtåget från Västra station på något sätt skulle satt igång brasan. En olycka helt enkelt.

Men Edvard och hans bil då? Hur gick det med den? Hade lacken klarat sig? Jo den stackars Edvard lyckades ta sig ända fram till den plats där han hade parkerat bilen, alldeles intill förrådet. Lacken hade inte klarat sig. Inte resten av bilen heller.  I en hög av brända rester av lagerbyggnaden hittade han det som en gång varit en välputsad lastbil. En svart hög av bränt och förtvinat järn var allt som fanns kvar, men resterna av en ratt som stack upp avslöjade att högen en gång varit hans kära lastbil.

Stephan

Annonser
kommentarer
  1. reteP skriver:

    så då var väntan över för denna gång!!

  2. Bibbi Kruuse skriver:

    Det var värst, sicken faseli historia, du kom med idag, Stephan. Intressant och för mig helt okänd tidigare.
    Min pappa jobbade ett antal år på Alfax ute vid spillepengen , efter att han sålt skomakeriet, på 70-talet.
    Ibland var vi oroliga, eftersom det fanns tillbud emellanåt, därute.
    Väntar med spänning på den resande boken. Den blir mer berest än mig, innan den är här, tror jag.

  3. Tina R skriver:

    Tack, Stephan!
    Som jag längtar efter boken! Hur länge befinner den sig på resa?=)
    Jag är övertygad om att den kommer att slå stort! Jag skulle önska att Malmös skolor tar den till sig, och jag kommer varmt att rekommendera den!
    Min fredagsmorgon är rädad, igen!
    Tina

  4. Marre Wirén skriver:

    Intressant historia Stephan och trevligt att lilla Älmhult också var med på ett hörn.
    Även jag väntar med spänning på boken.

  5. Gert-Ove skriver:

    Härlig historia, tack Stephan!
    Nyfiken på hur det gick senare för kontoristen och hans pengar. den stackarn.
    Väntar också på boken.

  6. Anonym skriver:

    Lysande Stephan.

  7. Peter Kampf skriver:

    Härligt inlägg! Första besöket på denna bloggen men kommer tillbaka!

  8. Knut Knutsson skriver:

    Och bilen hade gaspedal….

  9. Kent Olsson skriver:

    En härlig historia. AGA har jag nytta av än idag i vår husbil. Lider med lastbilschaffisen och kontoristen. Gör som alla andra, väntar med spänning på din bok.

  10. Sikken smäll i Staden! oj oj… Kul och Intressant stund jag fick, fortsätt med det Du gör!! Kanon…Klart det ÄR en resande bok! ha ha ha All Lycka…blir det en Julbok mån tro!? Må gott! 🙂

  11. Trixie skriver:

    Bra berättat, som alltid, vännen. Och jag som trodde Air Liquid var en ny företeelse. Diskuterade just detta häromdagen när vi såg en gastub som det stod AGA på. Lustigt att du reder ut begreppen en dag senare!

  12. Anna Åbjörnsson skriver:

    Tack Stephan för denna hiskeliga historia! Tänk jag sitter uppe i Norrland och blir alldeles till mig av dina spännande historier om ”mitt” gamla Malmö. Längtar ner en smula. När kommer din bok ut, hoppas snart…perfekt julklapp:) Kram från Anna Åbjörnsson

  13. alltid lär man sig något nytt – tack Stephan

  14. christina skriver:

    Välskriven som alltid, skildrar du med stor skicklighet en bit malmöhistoria, till stort nöje för oss som har förmånen att få ta del av dina alster. Tack för det Stephan.

  15. Frida Fridh skriver:

    Du har ett tilltalande sätt att berätta – om vad som helst! Att få mer Malmö-historia på detta sätt är mycket personligt och underhållande:-)
    Kram
    Frida

  16. Hamnarbetare skriver:

    En annan jävla smäll jag kommer ihåg var när ett gödningslager i Köpenhamn exploderade.I början på femtiotalet.Jag övernattade hos morföräldrarna på Helsingborgsgatan.Alla for upp av smällen övertygade om att det var en krock på gatan nedanför.Sedan kom det fram via radion tror jag,vad det var.(Radion ifråga står bakom mig nu.)Samma huvudingredienser som vid terrorangeppet i Oslo.

  17. Goos skriver:

    Hallo
    Even in het Nederlands.
    Leuk je verhaal.
    Ik heb een deel over genomen.
    De link naar jou site staat er bij.

    http://www.aga-museum.nl/page/-brand-

    groet Goos

    http://www.aga-museum.nl

    aga.museum@gmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s